Liam Gillick

Liam Gillick

Utställningen Tänk om är kurerad av Moderna Museets intendent Maria Lind men är filtrerad av den brittiske konstnären Liam Gillick. Hans speciella funktion i utställningsarbetet kan bäst förklaras med intresset för de ögonblick innan idéer, visioner och strukturer tagit form och presenterats av samhället som absoluta värden. Ett nyckelord i hans konstnärskap är ”the middleground” – ett område där konsten förhåller sig till sociala, politiska och ekonomiska idébyggen och som bland annat uttrycks genom arkitektur och formgivning.

Liam Gillick är sysselsatt med hur vårt samhälle är beskaffat och hur dess ideologi meddelas genom arkitektur, design, nyhetsjournalistik, den politiska dagordningen och andra kanaler för värdesystem. Hans arbete tar sig uttryck i olika former men antingen det är en bok han publicerar eller en installation han gör så är intresset för de samhälleliga scenarierna ständigt närvarande. Det handlar om hur samhälleliga tillstånd och värderingar är resultatet av en rad val som lika gärna skulle kunna se annorlunda ut – och på så sätt skulle skapa ett helt annat samhälle.

Liam Gillick är med andra ord intresserad av det fenomen som innebär att hur vi tänker oss vår framtid också förändrar framtiden och hur vi föreställer oss vår historia även förändrar vår historia. Därför är de små betydelseförskjutningarna viktiga i hans arbete – hårfina förflyttningar av tillstånd och kategorier i vår konstruerade tillvaro som plötsligt kräver en omtolkning av världen kring oss.

I utställningsarbetet inför Tänk om har Liam Gillick funktionen av ett slags filter som förändrar den vanliga utställningsproceduren. Det är en uppgift som är svår att definiera men som bland annat innebär att förhållandet mellan utställningskommissarien, museet och de deltagande konstnärerna förändras en aning genom Liam Gillicks medverkan och inverkan på arbetet.

I Tänk om deltar Liam Gillick även med verken Big Conference Center Limitation Screen (1998) och Big Negotiation Screen (1998). Skärmar är ett rumsligt element som också står för en slags tvetydighet i betydelse och funktion. Inom arkitekturens område, förklarar han, är skärmen ett föremål som saknar fundamental betydelse i en byggnad – de är temporära, icke-bärande och flyttbara. I en offentlig miljö som i konstens utställningsrum kan de i stället fungera som markörer för att få oss att tänka på något annat och både betona och dölja vissa delar av konsten som visas. Skärmar balanserar på så sätt på gränsen till flera identiteter – som yta för kontemplation, ett enkelt bakgrundsmaterial, ett designat objekt eller en metafor för något helt annat.

Liam Gillick menar att arkitekter, formgivare och konstnärer har många gemensamma intresseområden men – återigen – att de kulturella och samhälleliga förväntningarna på deras arbete markerar skillnaden. Tänk om visar hur samtidskonstens förhållande till arkitektur och design kan fungera som en utgångspunkt för diskussion om tillvaron och samhället. Liam Gillick påpekar att utställningen rymmer både skepticism och entusiasm inför samhälleliga utopier – med sina framgångar och misslyckanden – men knappast ironi. Snarare handlar det om att samtidskonsten vaskar fram meningsfulla och användbara delar som sätts ihop efter nya förutsättningar och generar nya frågeställningar.