Montrar med uppstoppade djur och gevär och en person som tittar upp.

Ali Cherri, Somniculus, 2017 © Ali Cherri

Ali Cherri

Filmklubben

13.5 2022

Stockholm

Välkommen till en presentation av video- och bildkonstnären Ali Cherris verk. Cherris senaste videoinstallation presenteras just nu på den 59:e Venedigbiennalen. Han belönades nyligen med ett Silverlejon för ”Ung lovande konstnär”. Vi ser filmerna ”Somniculus” (2017) och ”Petrified” (2016), föreläsningsperformancen ”Water Blues” (2018). Kvällen avslutas med ett samtal med konstnären om det aktuella och pågående projektet som visas i Venedig. Samtalet leds av Rado Ištok, curator.

Ali Cherri har länge utforskat förhållandet mellan civilisation och landskap och arkeologins roll i konstruktionen av ursprungsmyter.

Den lätta sömnen i filmen ”Somniculus” och lerträsken i föreläsningsperformancen ”Water Blues” förkroppsligar på olika sätt ett tillstånd av mellanrum, oklarhet och gåtfullhet. Encyklopediska institutioner omprövas som platser för ursprungsmyter, och arkeologi och museologi som discipliner för selektiv okunskap och blindhet, snarare än kunskap och seende.

Evenemanget ingår i ”Constellation no.1: Optical Alignment”. Curatorer: Ulrika Flink och Rado Ištok i samarbete med MDT.

Filmer

Somniculus, 2017, 14 minuter

I ”Somniculus” (latin för ”lätt sömn”) möts vi av blicken hos föremål från olika etnografiska, arkeologiska och naturhistoriska museer i Paris. I de tomma museisalarnas drömlandskap förvandlas de vanliga museiobjekten till spöklika subjekt med insiktsfulla och frågande ögon som undergräver den gängse relationen mellan föremål och betraktare. Ögon är instrument för såväl våldsamt skärskådande som förblindande – ett motiv som förekommer från grekisk tragedi till surrealism – en metafor för att blunda för sanningen. De skenbart döda föremålen verkar alltså beredda på att delta i ett samtal om den ofta olagliga och suspekta förvärvshistoria som fört dem dit de befinner sig.

Petrified, 2016, 13 minuter

”Petrified” (Förstenad) har filmats i ett ökenreservat i Förenade Arabemiraten. Filmen tar oss på en resa på jakt efter de döda arkeologiska föremålens liv och hur dessa skrivits in i en diskurs om värde och proveniens. Smuggling och plundring av arkeologiska föremål är idag vanligt, inte minst i Mellanösterns konfliktzoner. Detta faktum och de senaste årens museiboom i andra delar av regionen, öppnar för en högaktuell debatt om återuppbyggnad av ett skövlat arv. Hur påverkar detta vår syn på autenticitet? Vilka arv och historiska spår anses värdefulla, och varför? Filmen ifrågasätter fetischiseringen av historiska föremål genom att granska hur vi värderar autenticitet.

Föreläsningsperformance

Water Blues, 30 minuter

Ali Cherri har länge utforskat förhållandet mellan civilisation och landskap samt arkeologins roll i konstruktionen av ursprungsmyter. Med utgångspunkt i lera tar ”Water Blues” (Vattenblues) oss på en resa genom olika berättelser om träsk och drunkning men också återuppståndelse. Få platser symboliserar den mänskliga existensens utkanter så väl som träsken, där gyttjan finns. Leriga träsk betraktas av hävd som skrämmande och hemsökta platser som sprider sjukdom och död. Fantasierna kring lera förkroppsligar ett mellanrumstillstånd av oklarheter. Det är en bra jordmån inte bara för naturresurser utan också för fantasin och – ända sedan myten om Adam – även för skapelsen.

Om de medverkande

Ali Cherri är video- och bildkonstnär, bosatt i Beirut och Paris. I hans senaste verk granskas de historiska föremålens och samlingarnas roll i konstruktionen av nationella berättelser. Föremålen följs från det att de grävs upp till det att de gör entré på konstmarknaden eller visas på museum. Cherri avslöjar inte enbart vad föremålen säger om oss genom att spåra deras historiska och naturliga bakgrund. Han visar även hur de magiskt förvandlas till fetischer, avgudabilder eller varor. Bland hans senaste utställningar märks ”Manifesta 13” (2020) i Marseille, ”Phantom Limb” (2019–2020) på Jameel Arts Centre i Dubai, och ”Immortality” (2019) på 5:e Ural Industrial-biennalen för samtidskonst.

Ulrika Flink är curator, bosatt i Stockholm. Hon är idag konstnärlig ledare för Konsthall C i Stockholm, samt curator på SETTINGS och Konstfrämjandet Stockholm. Tillsammans med Amanprit Sandhu curaterade hon Boråsbiennalen 2021. Hon har gått mastersprogrammet Curating Contemporary Art (CCA) på Royal College of Art i London och har dessutom varit curator på Momentum 9 – nordisk biennal för samtidskonst: Alienation (2017) i Moss, Norge, och producent på Tensta Konsthall, Stockholm. Hon är en av grundarna av curatorskollektivet Parallelogram.

Rado Ištok är curator, författare och redaktör, bosatt i Stockholm. Han är curator för det europeiska samarbetsprojektet ”4Cs: From Conflict to Conviviality through Creativity and Culture” på Nida Art Colony, där han ansvarade för utställningen ”The Spectral Forest” (2020) workshoppen ”Dwelling on the Threshold” (2019) som åtföljdes av en e-publikation med samma namn (2020). Tillsammans med Marie-Louise Richards och Natália Rebelo driver han forskningsplattformen ”Spaces of Care”, ”Disobedience and Desire” (2018-2020), med stöd från Kungl. Konsthögskolans medel för konstnärlig forskning och utveckling. Tillsammans med Jacqueline Hoàng Nguyễn är han redaktör för ”Crating the World” (2019).