Untitled Horrors

Urvalet speglar ett återkommande drag av det mörka, groteska och låga – det abjekta, som konstteorin kallade det på 1980-talet. Vi anar referenser till film noir eller splatter, onda sagor och möjliga övergrepp. Men det skrämmande eller anstötliga finns snarast i betraktarens öga – i Shermans så kallade Sex Pictures förekommer inget sex, i hennes Centerfolds inget naket. Motiven fängslar och överrumplar, och väcker ett slags urskräck inom oss; hennes konstnärliga metod har tydliga beröringspunkter med surrealismens idéer om att nå bortom det medvetna, rationella jaget.

Cindy Sherman (född 1954 i USA) är del av den generation postmoderna konstnärer vars arbete främst är idéburet, och som förnekar såväl upphöjda original som absoluta sanningar. Hon valde att arbeta med fotografi under en period när måleriet var dominerande, och tog intryck av det sena 1970- och 1980-talets strömningar inom konceptkonst, rörlig bild och performance. De roller hon ikläder sig i verken, utifrån kvinnliga stereotyper eller symbioser med det djuriska eller maskinella, framstår ofta som samtidigt oroande och dråpliga. Konsthistoriska och fotografiska genrer manipuleras, det kan vara historiemåleri, modefotografi eller pornografi, men Shermans avsikt är aldrig att skapa en övertygande illusion; hon ställer samman välbekanta element i nya konstellationer för att sätta uppenbara tolkningar ur spel. Cindy Shermans verk har kommit att bli ikoniska för en rad tongivande konstteoretiker och feminister.

Fördomar är något som redan är bestämt. Det motsatta skulle vara en blick som såg allt öppet, som likställde allt, det kan vara blod, uppkastningar, exkrementer, soluppgångar, gräsmattor, lokatter, likmaskar, fiskrom, ugglor, hjärtan, folkhopar, apor, stolar, bord. Den fördomsfria blicken skulle inte se något sammanhang mellan de olika föremålen, varelserna och fenomenen, eftersom den kanske viktigaste fördomen vi har handlar om vad som hör ihop och vad som inte hör ihop. Det är så vi ordnar världen och det är det som gör det möjligt för oss att leva i den.

Karl Ove Knausgård ur utställningskatalogen Cindy Sherman – Untitled Horrors (2013)