Max Ernst, Naissance d´une galaxie, 1969 © Max Ernst/BUS 2008. Beyeler Collection, Basel
Max Ernst i Europa: Återkomst och sena erkännanden
Max Ernst flyttar tillbaka till Europa 1953 och bosätter sig i Frankrike. Först bor han i Paris, därefter i Huismes i Touraine och sedan i Seillans. Han målar bland annat Le printemps à Paris (Våren i Paris) och Vater Rhein (Fader Rhen). Det sistnämnda är ett imaginärt porträtt av en flodgud som förenar naturens kretslopp, minnen och sägner, landskap och porträtt. Han tilldelas det stora priset i måleri vid konstbiennalen i Venedig 1954. Detta får två konsekvenser: ett definitivt uteslutande ur surrealistgruppen, men också ett internationellt erkännande som leder till ett flertal separatutställningar.
Grafiken börjar nu utgöra en stor del av hans produktion. Portföljen Maximiliana ou l’exercise illégal de l’astronomie (Maximiliana eller det rättsvidriga utövandet av astronomin) tillkommer 1964. Den är en hyllning till den bortglömda tyska astronomen Ernst Wilhelm Leberecht Tempel som på 1800-talet beräknade kometers återkomst, upptäckte ett stort antal stjärnor och planeten som gav verket dess titel, Maximiliana.
Max Ernst återvänder också medvetet till, utvidgar och modifierar tidigare teman. Det framträder ytterligare en sida i hans konstnärskap. Genom exakta, raka eller böjda konturlinjer reduceras verken till enkla former och karakterisering av figurerna.
I hans sena verk, från 1950-talets slut och framöver, fokuserar Max Ernst på naturen och livets krafter. De kosmiska bildvärldarna närmar sig det som är mest avlägset, rummets oändlighet. Max Ernst presenterar skenbart enkla och samtidigt komplicerade galaxer, möjliga världar, parallella världar, som ligger bortom vår föreställningsförmåga.
1953–1976
1953
Dorothea Tanning och Max Ernst återvänder för gott till Paris. Arbetar på Impasse Ronsin intill Constantin Brancusis ateljé. Under hösten resa till Heidelberg och Köln. Vater Rhein; Le printemps à Paris.
1954
Vid den 27:e biennalen i Venedig erhåller Max Ernst det stora priset för måleri, Hans Arp för skulptur och Joan Miró för grafik. Max Ernst blir på nytt utesluten ur surrealistgruppen genom André Breton.
1955
Tillsammans med Dorothea Tanning flyttar Max Ernst till Huimes vid Chinon. Rock ’n’ Ruin.
1956
Max Ernst blir medlem av Die Berliner Akademie der Künste. Retrospektiv utställning på Kunsthalle Bern. Hämtar sitt konstverk Un peu de calme från sitt hus i Saint-Martin-d’Ardèche och omarbetar det. Tillbringar vintern tillsammans med Dorothea Tanning i Sedona. A Maiden, a Widow and a Wife.
1957
Max Ernst erhåller Nordrhein-Westfalens stora pris för måleri. Les princes dorment mal.
1958
Max Ernst blir fransk medborgare. Den första stora monografin av Patrick Waldberg utkommer. 33 fillettes chassant les papillons; Les corbeaux de bonne humeur.
1959
Stor retrospektiv utställning på Musée d’Art Moderne i Paris.
1960
Tysklandsresa tillsammans med Patrick Waldberg.
1961
Max Ernst erhåller på sin 70-årsdag staden Kölns Stefan-Lochner-medalj. Utkast till scenografi för Jean-Louis Barraults uppsättning av Judith på Théâtre de l’Odéon i Paris. Kostymerna färdigställs efter skisser gjorda av Dorothea Tanning. Resa till USA och den retrospektiva utställningen på Museum of Modern Art i New York. Utställningen vandrar sedan vidare till Chicago (Art Institute) och London (Tate Gallery).
1962
Tillbringar våren i New York, på sommaren resa till Grekland. Retrospektiv utställning på Wallraf-Richartz-Museum, Köln. Utställningen fortsätter sedan till Kunsthaus Zürich. Ci meurent les cardinaux.
1963
Tillbringar våren i Sedona. Peter Schamoni gör en dokumentärfilm om Max Ernst, Entdeckungsfahrten ins Unbewußte. Tristan Tzara dör.
1964
Max Ernst och Dorothea Tanning slår sig ned i Seillans i södra Frankrike. Max Ernst tilldelas Lichtwarkpriset. Hedersprofessor i Nordrhein-Westfalen. Publicerar boken Maximiliana oder die widerechtliche Ausübung der Astronomie; Le ciel épouse la terre.
1965
Peter Schamoni gör dokumentärfilmen Mein Vagabundieren – meine Unruhe om Max Ernsts liv.
1966
Utnämnd till officer i Hederslegionen. Utställning på Jewish Museum, New York, och Palazzo Grassi i Venedig. Max Ernst tackar nej till utnämningen som hedersmedborgare i staden Brühl. John Russells monografi Max Ernst. Leben und Werk publiceras.
1968
Efter skisser av Max Ernst och Dorothea Tanning påbörjas byggandet av ett nytt hus i Seillans. Max Ernst gör utkast till scenografin för La Turangalîla på operan i Paris. Invigning av brunnen i Amboise. Le silence à travers les âges; Octobre.
1969
Resa till Stuttgart och Tübingen. Retrospektiv utställning på Moderna Museet i Stockholm. Naissance d’une galaxie; Tangled Lightning.
1970
Utställning på Württembergischen Kunstverein, Stuttgart, utställningen fortsätter sedan till Stedelijk Museum, Amsterdam. Wunderhorn av Lewis Carroll publiceras med litografier av Max Ernst. På Gallimard utkommer Écritures (skrifter 1919–1969).
1971
Vandringsutställningen Das Innere Gesicht, med verk av Max Ernst, ur Jean och Dominique Menils samling i Frankrike, Tyskland och USA. I maj resa till Düsseldorf för invigningen av Der Großen Habakuk och brunnen i Brühl, i anslutning till det festligheter med anledning av hans 80-årsdag.
1972
Tilldelas hedersdoktorstiteln av universitetet i Bonn. Max Ernst illustrerar och översätter texter av Heinrich von Kleist, Clemens Brentano och Achim von Arnim till franska.
1973
I februari resa till Houston för utställningen Inside the Sight.
1974
Max Ernst drabbas av ett slaganfall.
1975
Resa till New York med anledning av den stora retrospektiva utställningen på Solomon R. Guggenheim Museum, utställningen utökas sedan ytterligare och visas på Grand Palais i Paris. De första två banden i verkkatalogen (Spies/Leppien, Das Graphische Werk, och Spies/Metken, Werke 1906–1925) publiceras i Köln.
1976
Max Ernst dör i Paris den 1 april, på natten mot sin åttiofemte födelsedag. Han jordfästs på kyrkogården Père Lachaise.
