Paris-surrealisterna Tristan Tzara, Paul Éluard, André Breton, Hans Arp, Salvador Dalí, Yves Tanguy, Max Ernst, René Crevel och Man Ray, Paris 1933 Foto: Anna Riwkin

Max Ernst i Frankrike: I surrealisternas krets

1922 flyttar Max Ernst till Paris. Han bor tillsammans med Paul Éluard och hans fru Gala, som senare gifter sig med Salvador Dalí. Han umgås med André Breton och hans litterära krets. De blir inspirerade av Max Ernsts protosurrealistiska målningar som Piéta ou revolution la nuit (Pietà eller nattlig revolution), Sainte Cécile (Le piano invisible) [Den heliga Cecilia (Det osynliga pianot)], Ubu Imperator (Kejsar Ubu) samtliga från 1923 och Weib, Greis und Blume (Kvinna, åldring och blomma) från 1924.

I oktober 1924 publiceras ”Surrealismens första manifest” av André Breton. Genom drömprotokoll, texter tillkomna av ”écriture automatique” (automatisk skrift) eller genom ett hypnotiskt tillstånd, skulle man få tillgång till det omedvetna som en inspirationskälla för en befriad varseblivning.

Max Ernst, La Vierge corrigeant l´enfant Jésus devant tres témoins: André Breton, Paul Éluard et le peintre, 1926 © Max Ernst/BUS 2008. Museum Ludwig, Köln. Foto: Rheinisches Bildarchiv, Köln

Översättningen av poeternas automatiska skrift till bild inleder en ny experimentell fas i Max Ernsts konstnärskap. Han utvecklar bland annat frottage. Det är en teknik där ett papper placeras på en strukturrik grund vars textur sedan gnuggas fram med blyertspenna. Dessa strukturer provocerar fram visioner som Max Ernst uttolkar och fixerar. 1926 publiceras en grafisk mapp med ett urval av frottagerna med titeln: Histoire naturelle (Naturhistoria).

Max Ernst provar även frottageteknikens användbarhet på oljemåleriets område. Han kallar det grattage. Det är resultatet av att skrapa bort färgskikt på dukar över olika texturer. Det uppstår serier med fiskbensskogar, musselblommor [t.ex. Fleurs de neige (Snöblommor) från 1929] och fågelmonument. Under hans produktiva år i Frankrike tillkommer också collageromanen La femme 100 têtes (Den hundrahövdade huvudlösa kvinnan) från 1929 samt målningar av förstenade städer och landskap där en urskogsliknande vegetationen brer ut sig.

Max Ernst, La ville entière, 1935/36 © Max Ernst/BUS 2008 Kunsthaus Zürich

1937 brännmärks Max Ernst konst som ”entartet” eller degenerad i Nazityskland. Samma år målar han L’ange du foyer (Härdens ängel) som en reaktion på fascismens maktövertag i Spanien. I och med andra världskrigets utbrott 1939 blir han internerad i södra Frankrike men lyckas 1941 att emigrera till USA.

1922–1941

1922

Åter semester i Tarrenz tillsammans med Paul och Gala Éluard, Tristan Tzara, Hans Arp och Sophie Taeuber-Arp. Flytt till Paris i juli och separation från Luise Straus-Ernst och sonen Jimmy. Répétitions (dikter av Paul Éluard, collage av Max Ernst) och Les malheurs des immortels (dikter av Paul Éluard och Max Ernst, collage av Max Ernst) publiceras. Oedipus Rex.

1923

Max Ernst flyttar tillsammans med Paul och Gala Éluard till Eaubonne. Smyckar huset där med väggmålningar. Ställer ut verken Der Elefant von Celebes, Oedipus Rex och Au rendez-vous des amis på Salon des Indépendants i Paris. Es lebe die Liebe oder Pays charmant; Castor und Pollution; Pietà ou la révolution la nuit, Sainte Cécile (Le piano invisible); Ubu Imperator.

1924

Målningen (La belle jardinière) visas på Salon des Indépendants. Reser tillsammans med Paul och Gala Éluard till Indokina. André Breton publicerar ”Surrealismens första manifest”. Weib, Greis und Blume.

1925

Kontrakt med Jacques Viot, som redan har slutit ett avtal med Joan Miró och senare också på Max Ernsts inrådan tar kontakt med Hans Arp. Möte med Roland Penrose. Första frottagen. L’idole; Paris-rêve.

1926

En serie frottage i den litografiska mappen Historie naturelle publiceras. Officiell skilsmässa från Luise Straus. Tillsammans med Joan Miró utkast till scenografi och kostymer för Sergej Diaghilevs ryska balett. La vierge corrigeant l’enfant Jésus devant trois témoins: André Breton, Paul Éluard et le peintre; Aux 100 000 colombes.

1927

Giftermål med Marie-Berthe Aurenche, tillsammans hyr paret ett hus i Meudon. Möte med Yves Tanguy. Johannes Theodor Baargeld omkommer genom en olyckshändelse i Alperna. Max Ernst påbörjar serien Horden, som fortsätter med serierna Wälder, Muschelblumen och Vogeldenkmälern.

1929

Collageromanen La femme 100 têtes publiceras.

1930

Arbetar tillsammans med Luis Buñuel och Salvador Dalí på filmen L’âge d’or. Första utgåvan av Le surréalisme au service de la révolution. Möte med Alberto Giacometti. Påbörjar serien Loplop.

1932

Första utställningen i USA på Julien Levy Gallery, New York.

1933 På försommaren kort vistelse i Norditalien. Deux figures sans sexe.

1934

Utställningen Was ist Surrealismus visas i Zürich. Den inledande texten i katalogen skrivs av Max Ernst. Träffar James Joyce i Zürich. Collageromanen Une semaine de bonté publiceras. De första skulpturerna.

1935

Sommaren i Maloja tillsammans med Alberto Giacometti.

1936

Skilsmässa från Marie Berthe-Aurenche. Deltar i utställningen Fantastic Art, Dada, Surrealism på Museum of Modern Art i New York med 48 verk. La joie de vivre; La nymphe Echo; La ville entière.

1937

Lär känna Leonora Carrington under en vistelse i London. Publicerar artikeln ”Au delà de la peinture” i tidskriften Cahiers d’art, som ägnar ett helt specialnummer åt Max Ernst. Dekorationer till Ubu enchaîné, ett skådespel av Alfred Jarry. Tillbringar hösten tillsammans med Leonora Carrington i Saint-Martin-d’Ardèche. Målningen L’ange du foyer blir till. Hans konstverk konfiskeras i Tyskland. La belle jardinière visas på utställningen för Entartete Kunst (degenererad konst) i München.

1938

Max Ernst lämnar Paris och surrealistgruppen och flyttar tillsammans med Leonora Carrington till södra Frankrike och Saint-Martin-d’Ardèche. Han dekorerar rummen i deras gemensamma hus med lågreliefer och väggmålningar och ytterväggarna med cementskulpturer.

1939

Målar Un peu de calme. Kort därpå börjar förföljelsen, till att börja med av de franska myndigheterna, som fientlig utlänning, längre fram av Gestapo. Frisläppt efter att Paul Éluard engagerat sig för hans sak.

1940

Internerad på nytt. De första verken med décalcomanie-teknik blir till.

Mer om utställningen