Le Peintre (Målaren)

Pablo Picasso, Le Peintre (Målaren), 1930 © Succession Picasso / Bildupphovsrätt 2017

Picasso i samlingen

I Moderna Museets samling finns sammanlagt 102 verk av Pablo Picasso: elva målningar, åtta skulpturer och 83 verk på papper.

De tidigaste förvärven gjordes redan 1921 genom både ett inköp och en donation till Nationalmuseum som fram till 1958, när Moderna Museet öppnades, hade uppdraget att samla, bevara och ställa ut även den samtida konsten. Tre grafiska blad köptes in vid det tillfället: La dance, Salomé och Buste d’homme (samtliga daterade 1905). Teckningen Acrobate (1904) donerades genom Ester Lindahls testamente.

Nästa förvärv gjordes tre år senare, 1924, från Svensk-Franska Konstgalleriet, vars chef året efter grundade Föreningen för Konst. Ur Föreningen för Konst och Föreningen för Nutida Konst bildades sedan Moderna Museets Vänner 1953. Bladen Femme au bord de la mère och Femme couchée (båda daterade 1924) hör motivmässigt ihop med målningen La source (1921), som donerades till museet 1970 av Grace och Philip Sandblom. År 1930 köptes akvarellen S:t Antonius (1908) genom konstnären Georg Pauli (1855–1935).

Det första förvärvet av en oljemålning, La femme à la collerette bleue (1941), gjordes 1946. Även detta verk köptes in genom Svensk- Franska Konstgalleriet, i samband med utställningen Peintres de Paris. Målningen har blivit en av museets ”klassiker” och länge trodde man att den avbildade Dora Maar. Senare efterforskningar efterforskningar har visat att porträttet snarare har vissa likheter med verk som avbildar en modell vid namn Inez. I samlingen finns däremot ett annat porträtt av Dora Maar, La femme aux yeux noirs (Dora Maar) (1941–43), som donerades till museet 1989 i testamente av Gerard Bonnier, tillsammans med ytterligare en målning, Le peintre (1930), och tre skulpturer: Tête de femme (Fernande) (1910), Femme Boisgeloup (1931) och Le bras (1959). Gerard Bonnier var aktiv i Moderna Museets Vänner och hans donation var genomtänkt och planerad för att bli en del av Moderna Museets framtida samling. Att det tog längre tid för Picassos måleri att hitta in i samlingen berodde dels på tidens konstpolitiska syn, dels på museitjänstemännens personliga ställningstaganden. Intendenterna Gregor Paulson och Ragnar Hoppe, som båda var verksamma på Nationalmuseums gravyrsal under 1900-talets första hälft, stod för en radikalare inriktning än sina samtida kollegor på måleriavdelningen. Under Otte Skölds tid som överintendent förvärvades 1952 ett tiotal etsningar på hårdgrund. Ett exempel är La femme qui pleure III (1937) där motivet refererar till de förtvivlade människorna som avbildas i Guernica (1937).

Två blad, Sueño y Mentira de Franco (Planche I och II), som även de relaterar till Picassos målning Guernica, inköptes från Sandbergs bokhandel 1938. Under 1951 gjordes ytterligare ett inköp från Sandbergs bokhandel av tolv etsningar ur Vollard-sviten (1927) på det huvudsakliga temat skulptören/målaren och modellen. Ytterligare ett intressant inköp skedde 1942 genom grosshandlaren och konstsamlaren Ivan Traugott. Förvärvet omfattade fyra etsningar som relaterar till Picassos svit av verk på temat akrobater – som t. ex. Le saltimbanque au repos (1905). Dessa etsningar knyter på ett fint sätt an till målningen Famille d’acrobates avec singe [Akrobatfamilj] (1905) som ingår i Göteborgs konstmuseums samling, det svenska museum som efter Moderna Museet har den största samlingen av Picassos verk. Nell Walden, som ingick i de konstärliga kretsarna kring tidskriften Der Sturm i Berlin, donerade 1958 verk av flera konstnärer och däribland ett grafiskt blad av Picasso med titeln Femme nue (1913–14). Bladet utgavs av Picassos förläggare och gallerist Daniel-Henry Kahnweiler.

Målningen Joueur de guitare (1916) donerades till museet 1950 av Rolf de Maré (1888–1964), konstsamlare och grundare av Svenska Baletten i Paris, som han drev mellan åren 1920 och 1925. Hela Rolf de Marés samling tillföll Moderna Museet i testamente 1966, men delar av den hade då redan sålts till museet.

Nästa Picassoförvärv ägde rum 1964, då man köpte målningarna Buste de femme (1907) och La demoiselle (1929). Båda dessa målningar, collaget Bouteille, verre et violon (1912–13) och skulpturen Déjeuner sur l’herbe (1962), ingick i inköpen som gjordes för de medel man fick i samband med utställningen Önskemuseet (1963–64). Initiativet till utställningen togs av Ulf Linde tillsammans med Moderna Museets Vänner, och projektet ledde till att museet fick ett engångsanslag från svenska staten på 5 miljoner kronor. Detta möjliggjorde att 36 verk av framträdande modernistiska konstnärer införlivades i samlingen. Buste de femme inköptes på Galerie Beyeler i Basel och La demoiselle, genom förmedling av Etude Etienne Ader. Poeten Tristan Tzara, en av dadarörelsens frontfigurer och senare gift med svenskan Greta Knutson- Tzara, var tidigt ägare till Bouteille, verre et violon. Museet köpte verket av madame Claude Sarrut-Tzara, tidigare gift med Tzaras son Christophe. En skiss till skulpturgruppen Déjeuner sur l’herbe och även ett förslag till placering av skulpturgruppen (båda från 1964) finns i samlingen. Skulpturskissen av kartong är donerad 2007 av den norske skulptören Carl Nesjar (f. 1920), som hade utfört och därefter 1967 sålt den stora skulpturen i sandblästrad betong till museet. Förslaget är ett fotocollage med detaljer i krita och kulspetspenna, signerad av både Pablo Picasso och Carl Nesjar.

I samband med Moderna Museets femtioårsjubileum (under middagen den 30 maj 2008) donerade Eva, Karl Otto, Peggy, Pontus och Åke Bonnier målningen Tête de femme (1957) till samlingen. I donationen ingick även en kollektion av 52 svartvita fotografier av David Douglas Duncan (f. 1916) där fotografen följer målningens tillkomst. Donationen är det hitintills senaste förvärvet av verk av Pablo Picasso till Moderna Museets samling i Stockholm.

Sammanställd av Annika Gunnarsson och Anna Tellgren

Mer om utställningen