Duchamp i samlingen

Kontakterna mellan Marcel Duchamp och Moderna Museet inleddes i samband med arbetet med den uppmärksammade utställningen Rörelse i konsten (1961). Pontus Hultén (1924–2006), museichef mellan åren 1959 och 1972, donerade sin konstsamling, boksamling och sitt arkiv i testamente till Moderna Museet. I hans personarkiv finns ett antal brev, daterade så tidigt som i mitten av 1950-talet, där den unge Karl G. (Pontus) Hultén korresponderade med Marcel Duchamp. I samband med att denna utställning öppnar på Moderna Museet kommer material från museets arkiv, som anknyter till Duchamp och hans verk, att presenteras i Pontus Hulténs visningsmagasin. I magasinet (invigt 2008) visas konstverken på rörliga skärmar baserade på en idé av Pontus Hultén själv i samarbete med arkitekten Renzo Piano.

Konceptet för Rörelse i konsten gick tillbaka på ett antal små utställningar under 1950-talet i Stockholm och Paris, där man hade introducerat och sammanfört konstnärskap som låg bortom den etablerade bilden av den moderna konsten vid tiden. Utställningen var ett samarbete med Stedelijk Museum i Amsterdam, som visade den under titeln Bewogen Beweging från 10 mars till 16 april 1961, innan den öppnade på Moderna Museet den 16 maj och pågick över sommaren fram till den 10 september. Till utställningen ville Hultén låna in ”Det stora glaset”, La mariée mise à nu par ses célibataires, même (1915–23), från Philadelphia, men eftersom detta inte var möjligt fick konstkritikern Ulf Linde (f. 1929) och konstnären Per Olof Ultvedt (1927– 2006) i uppdrag att göra en rekonstruktion, vilken Linde utförde i samråd med Duchamp, som också signerade den ”Certifié pour copie / conforme / Marcel Duchamp / Stockholm 1961”. I Rörelse i konsten ingick tio verk av Marcel Duchamp, varav fyra var rekonstruktioner från 1960 eller 1961. Tre av dessa finns kvar i samlingen. Förutom ”Det stora glaset” finns Rotary Glass Plaques (1920/1961), som är en replik utförd av Pontus Hultén, P O Ultvedt och Magnus Wibom och en donation från dem samma år, samt Roue de bicyclette (1913/1960), vilken donerades 1961 av Ulf Linde och P O Ultvedt. Verket Door, 11 rue Larrey (1927/1961), en replik av Pontus Hultén och Daniel Spoerri, förstördes efter utställningen, men kvar från denna period finns även Fresh Widow (1920/1960), som är en donation från Ulf Linde. Med dessa verk inledde Ulf Linde sitt livslånga intresse för Marcel Duchamps konstnärskap, vilket har lett till att Moderna Museets Duchamp-samling är intimt sammankopplad med hans forskning kring och tolkningar av verken. Författaren och akademiledamoten Ulf Linde hade en bakgrund som jazzmusiker, konstkritiker vid Dagens Nyheter och lärare vid Konsthögskolan i Stockholm. Han var intendent vid Moderna Museet 1973–76 och därefter, från 1977, under nästan tjugo år intendent för Thielska galleriet på Djurgården.

”Det stora glaset” är ett av Duchamps mest omskrivna och svårtolkade verk, och står i dialog med tankar som formulerats i hans La boîte verte från 1911–20/1934. Den första ”svenska” repliken gjordes, som nämnts ovan, till utställningen Rörelse i konsten och är en donation från Marcel Duchamp och Ulf Linde 1961. Arbetet med ”Det stora glaset” beskrivs av Ulf Linde bland annat i boken Marcel Duchamp från 1986. Trettio år senare gjorde Linde ytterligare en version av verket, denna gång tillsammans med konstnärerna John Stenborg (f. 1957) och Henrik Samuelsson (f. 1960), som färdigställdes 1991–92. Det är auktoriserat av madame Alexina Duchamp i mars 1992. Det finns också en replik av verket i en mindre version, som var tänkt att göras i upplaga till en utställning 1960 organiserad av förlaget Bok-Konsum. Men det visade sig för komplicerat och kostsamt att utföra. Denna replik donerades 2011 till Moderna Museet av konstnärerna Louise Lidströmer (f. 1948) och P G Thelander (f. 1936), som hade fått verket av P O Ultvedt i utbyte mot ett verk av Thelander. Anledningen till det stora intresset från hela världen att låna Moderna Museets glas är att originalversionen som finns på Philadelphia Museum of Art aldrig kunnat lånas ut av konservatoriska skäl. Av samma skäl är det därför endast Moderna Museets glas från 1991–92 som lånas ut.

Under 1963 bestämde sig Ulf Linde för att göra fler repliker av Marcel Duchamps readymades, vilket konstnären samtyckte till. Dessa signerades av Duchamp på utställningar runt om i världen, där de visades i början av 1960- talet. I samlingen finns exempelvis en flasktorkare daterad 1914/1963, signerad av Marcel Duchamp i Milano 1964, med uppgiften om att verket har korrigerats av Ulf Linde 1976. Moderna Museets Vänner donerade ovanstående verk till museet 1965. Donationen bestod av sammanlagt nio repliker, alla utförda av Ulf Linde. Under 1970-talet gjorde museet både inköp och fick donationer från Ulf Linde av ytterligare några verk. Det finns också ett inköp från Bok-Konsum, 1960, av Rotoreliefs (1935/1959), som är signerat av Duchamp och har inskriptionen: ”édition MAT, oeuvres d’art multipliées, marcel duchamp, rotorelief, No 27/100”.

En annan intressant donation är den av finansmannen och förläggaren Tomas Fischer från 1985 – tillägnad Ulf Linde. Där ingår blyertsteckningen Étant donnés: 1° la chute d’eau, 2° le gaz d’éclairage… Esquisse (1947), signerad ”Marcel Duchamp Dec 47”, samt Le gaz d’éclairage et la chute d’eau (1948–49), som består av målat läder på gips, monterat mot sammet, infogat i en guldram. Dessa är studier till det verk som sysselsatte Duchamp under de sista tjugo åren av hans liv. Verket (Étant donnés: 1° la chute d’eau, 2° le gaz d’éclairage…, 1946–66) ingår i samlingen vid Philadelphia Museum of Art, dit Duchamp skänkte det, på villkor att det inte fick visas förrän efter hans död.

I samband med Pontus Hulténs donation 2005 fick Moderna Museet ytterligare sex verk av Duchamp till samlingen: en etsning, ett gelatinsilverfotografi, två litografier och en affisch, samt en Boîte-en-valise (de ou par Marcel Duchamp ou Rrose Sélavy) (1942–54). Den senare är dedicerad till Pontus Hultén av madame Alexina Duchamp med inskriptionen: ”à Pontus Hultén avec ma plus grande joie et affection Teeny”. Det fanns sedan tidigare en Boîte-en-valise i samlingen som hade köpts in redan 1962 från Galerie Burén i Stockholm. Denna korta genomgång utifrån Moderna Museets Duchamp-samling visar att det finns anledning att forska vidare kring betydelsen av Marcel Duchamps kontakter i Sverige för receptionen av hans verk från 1960-talet och framåt.

Sammanställd av Annika Gunnarsson och Anna Tellgren