Ett Stockholmsgalleri

Ett Stockholmsgalleri under 70 år

I maj 1932 samlades ett gäng unga konstnärer i källaren ”Den Gyldene Freden” för att finna en möjlighet att utan mellanhänder själva försöka sälja sina verk. Deltagarna med denna starka tro på sig själva var Albin Amelin, Victor Axelson, Gideon Börje, Sven Erixson, Eric Hallström, Bror Hjorth, Alf Munthe, Nils Möllerberg, Vera Nilsson, Axel Nilsson, Torsten Palm och Gunnar Svenson. Flera av konstnärerna var knutna till Gösta Olson på Svensk-Franska Konstgalleriet, som tillämpade den parisiska principen att genom kontrakt binda konstnärerna till galleriet. Kontraktet garanterade ett månatligt underhåll här hemma eller utomlands, mot att konstnären levererade ett visst antal konstverk. Summan varierade för olika konstnärer. För flera innebar det ett svältkontrakt och framför allt en ofrihet. Kreugerkraschen samma vår, med sina omfattande ekonomiska konsekvenser, hade drabbat allt konstförvärv. Det var en hård marknad för den unga konsten. Det var som om alla pengar med ens tagit slut. De som med liv och lust arbetade med idén att starta ”konstnärernas eget företag” var Torsten Palm och Eric Hallström. Till sin hjälp hade de vännen och konstentusiasten Fritz H Eriksson, chef för byggföretaget Olsson & Rosenlund, tak, tegel och tomter. ”Eric Hallström kom ofta med idéer, mer eller mindre omöjliga att realisera, och han hade inga svårigheter att bygga ekonomiska luftslott” har Fritz H senare berättat. På ”Freden-mötet” enades konstnärerna om att försöka hitta en lokal, hur liten som helst, bara man fick bestämma själv. Konstnärerna och deras fruar skulle själva sköta försäljningen. Man skulle ha minst två gemensamma utställningar om året med säsongens ”skörd” varvat med egna och andras separatutställningar. Föreningen tog sig namnet Färg och Form, inspirerat av August Brunius bok med samma namn. Bror Hjorth valdes som ordförande det första året. Lokalen, en före detta karamellbod, hittade man med Fritz H’s hjälp på Sturegatan 36 i Stockholm. Axel Nilsson karaktäriserade den som ”en garderob”.

Redan i oktober samma år öppnades en Ensembleutställning utan Alf Munthes och Vera Nilssons medverkan. Enligt Catharina Nilsson, Vera Nilssons dotter, fanns det tre skäl till att Vera inte deltog på invigningsutställningen eller särskilt ofta framöver. Till att börja med hade hon ingen ”fru” som kunde tjänstgöra som utställningsförsäljerska och hon kunde heller inte måla så mycket som krävdes till de årliga samlingsutställningarna. Slutligen ville hon att Siri Derkert skulle vara med, vilket tydligen avslogs. Axel Munthe hade börjat ägna sig mest åt textil verksamhet, något som inte var förenligt med de övrigas inriktning. William Nording och Nils Nilsson trädde in i deras ställe. Till invigningsutställningen hade Bror Hjorth färdigställt skylten som framöver kom att bli Färg och Forms signatur och symbol. Första året blev visserligen en publikframgång, men inkomsterna lyste fortfarande med sin frånvaro. Man beslöt då att utöka verksamheten med passiva medlemmar, dock högst 300 personer. För det influtna beloppet skulle verk inköpas av de aktiva Färg och Formmedlemmarna och sedan lottas ut under kontroll av Notarius Publicus. Idén blev kortvarig.

Med Fritz H som rådgivare bildades 1934 Konstaktiebolaget Färg och Form. Aktiekapitalet var på 50 000 kronor. Stamaktierna på 5 000 kronor fick endast ägas av konstnärsmedlemmarna, vilka nu hade utökats med Martin Emond, Hjalmar Grahn, Ivan Ivarson, Johan Johansson, Hilding Linnqvist, Fritiof Schüldt och Hugo Zuhr. Något senare tillkom Patrik Reutersvärd, Lars Florén, Knut Hanqvist och Frans Timén. Verksamheten flyttades till en rymligare ”salong” på Brunkebergstorg. Fritz Reutersvärd värvades från SvenskFranska Konstgalleriet som försäljningsdirektör. Bland de första att teckna preferensaktier, de s k stödaktierna, i det nya bolaget var Prins Eugen och Thorsten Laurin. Att Färg och Form nu drevs mer professionellt innebar många betydande framträdanden. För att nämna några ordnades 1936 en Karl Isaksonutställning och 1940 en utställning med Hills och Josephsons teckningar och akvareller från deras respektive sjukdomstider. På våren 1937 visades Spansk Nutidskonst med verk av bland andra Picasso, Miró och Juan Gris. Bror Hjorths utställning 1935, då fyra skulpturer censurerades av sedlighetspolisen, och då nyfikenheten att få se de tomma socklarna var så stor att man tvingades ta entré, hör onekligen till märkvärdigheterna i Färg och Forms historia. Ett stort intresse av annat slag tilldrog sig från 1947 och några år framåt utställningen Ung Konst då bland annat konstnärerna Lage Lindell, Olle Bonniér och Lennart Rodhe framträdde.

Einar Kihlman, en yngre konstnärskollega till Färg och Formarna och med affärstalang, blev tillfrågad om att leda galleriet efter Fritz Reutersvärd, vilket han accepterade. Kihlman drev galleriet åren 1960-1980. Han satte igång med att modernisera lokalerna och vitalisera organisationen. Med honom knöts en rad nya viktiga kontakter. Byggmästaren John Mattson, med förflutet i Olsson & Rosenlund, var under många år galleriets styrelseordförande. Det var också Mattson som ordnade så att Färg och Form kunde flytta tillbaka till ursprungsadressen, Sturegatan 36, där galleriet huserade fram till stängningen våren 2002.

Madeleine Odelstierna och undertecknad anställdes av Einar Kihlman på 1960-talet. Vi hann samarbeta och vara med att ordna utställningar med flera av Färg och Formarna, bland andra Bror Hjorth, Sven Erixson och Axel Nilsson. Hilding Linnqvist, den siste kvarvarande i gruppen, var en flitig utställare till över 90-års ålder. Ett utställningsgalleri är utöver en naturlig träffpunkt för en konstintresserad publik även ett säte med många andra funktioner. Förutom själva utställningsarbetet och förmedling av konst, är det en plats för upplysningsverksamhet, kontakter, möten och fest, allt lika viktigt. När vi själva övertog galleriet 1980 hade vi en lång utställningstradition att falla tillbaka på. Genom egna samlingar och med assistans från Färg och Formarnas sterbhus har vi följt traditionen med att varje år avsluta säsongen med en Ensembleutställning.

Färg och Formarna har under årens lopp ställt ut på många olika håll i Sverige, men för Uppsala blir det premiär. Det känns därför mycket angeläget och glädjande, nu när Färg och Form inte längre har en fast adress, att få möta konstnärskamraterna som startade i en gammal karamellbod i ett annat sammanhang.

Inger Lindell
Gallerist på Färg och Form