Tom McCarthy

INS, vars verksamhet i första hand ägt rum inom konstvärlden, uppstod från början ur ett litteraturintresse. ”Det var ett resultat av att jag hade funderat mycket kring döden i litteraturen, som har en mycket lång historia både som tema och som konkret organisationsprincip. Den grekiska tragedin är helt uppbyggd kring döden. Ta till exempel Antigone: begravningsritualerna som avgör om hon får begrava sin döde bror eller inte stakar ut gränserna för det som finns i stadsstaten och det som finns utanför stadsstaten, avgränsar samhället från det som befinner sig utanför samhället. Lagarna … Hela den politiska, symboliska, sexuella och ontologiska sfären kretsar kring döden.” I INS första manifest slogs det således fast att ”Döden är ett slags rum som vi har för avsikt att kartlägga, träda in i, kolonisera och slutligen bosätta oss i.”

Strukturellt bygger McCarthys semi-fiktiva propagandaorganisation till stor del på historiska avant-garden och politiska organisationer och deras manifest, föreläsningar, kommittéer, förhör och uteslutningar av medlemmar. Denna typ av konstnärliga och ideologiska sammanslutningar var vanliga i början av 1900-talet, och från konstens område kan nämnas Marinettis futuristiska manifest från 1909 och André Bretons surrealistiska manifest från 1924. Nu skrivs det inte längre manifest, vilket enligt McCarthy är anledningen till att det i dag är intressant att göra det. Ett manifest i dag blir automatiskt ironiskt eller till pastisch samtidigt som formen har kvar sin retoriska styrka.

Sedan grundandet har INS haft sammankomster och utfrågningar på olika platser runt om i världen för att utforska sitt intresseområde och sprida sitt dunkla budskap. I Australien samlade och förhörde man olika ”specialister”, vilket resulterade i INS andra tryckta dokument: generalsekreterarens rapport Navigation Was Always a Difficult Art (Vargas Organisation, London 2002). Året därpå ägde nya utfrågningar rum i London, primärt inriktade på ämnen som kommunikation, kod, kryptering, förvandlingar, upprepningar och radiosändningar. Förhöret, som leddes av McCarthy med hjälp av konstnären, tillika INS propagandachef Anthony Auerbach och författaren Zivony Zinik, försiggick på ett litet oberoende galleri i London. Strax därpå publicerades den text som i sin helhet återfinns i den här katalogen: generalsekreterarens andra rapport Alla agenter anropas.

Alla agenter anropas är ett fascinerande och roande dokument som med utgångspunkt i konsten, livet, antropologin och psykoanalysen skapar ett virrvarr av associationer och långtgående slutsatser om kodade meddelanden och undermedvetna handlingar som misstänks utgöra ett chiffer för ”större pågående skeenden”. I textens persongalleri figurerar förutom Jean Cocteaus hjälte Orphée så vitt skilda karaktärer som Sartre, Tintin, Houdini, Bell, Heidegger, Freud och Hamlet.

I denna märkliga resa inom litteraturen läggs också planerna fram för egna radioutsändningar. En operation vars första etapp genomfördes av INS underutskott för kommunikation och kryptering i deras tillfälliga ”sändningsrum” på Institute of Contemporary Arts i London. På Moderna Museet sker det nu nya utsändningar baserade på dolda strukturer i lokala nyhetsmedier. INS kommer att saxa valda delar av meddelanden som sänts ut via radio, tv och tidningar, sätta ihop dem på nytt och återutsända dem på en lokal frekvens i museet.

Parallellt med arbetet med INS har Tom McCarthy publicerat två romaner: Remainder och, nyligen, Men in Space. Remainder är historien om en figur som råkar ut för en våldsam olycka. När han vaknar upp på sjukhuset, förlamad och med minnesförlust, blir han erbjuden en gigantisk summa pengar i ersättning mot att han aldrig får berätta för någon om vad som hände. Då han inget minns ser han inget skäl att inte acceptera. För att återfå kroppens normala funktioner tvingas han sedan lära sig och öva in grundläggande motorik – som att röra på armar och ben – vilket innebär att hans nya liv förlorar sin ”naturlighet”. Efter en flashback från tiden före olyckan beslutar han sig för att använda pengarna till att in i minsta detalj och känsla återskapa detta ”äkta” minne i fysiskt format, som en scenografi, komplett med ljud och dofter, som han kan gå in och ut i.

Remainder publicerades på det lilla franska förlaget Metronome Press 2005 och har fått ett fantastiskt mottagande i litteraturvärlden där den beskrivits som en samtida klassiker och bland annat belönats med …