
Michaël Borremans, The Pupils, 2001 70x60 cm, oil on canvas.
Courtesy Zeno X Gallery, Antwerp
Michaël Borremans
Målningarna skildrar ofta människor i stilla koncentration, böjda över någon syssla som för betraktaren förblir gåtfull. Om de använder händerna är detta något dolt, osynligt och obegripligt. Målningen The Pupils (2001) är ett bra exempel. Titeln kan översättas med antingen ”eleverna” eller ”pupillerna”, en avsiktlig tvetydighet. I målningen ser vi tre unga män sittande på rad iförda något slags arbetsrockar. I knäet har de alla var sitt huvud som de böjer sig över. Det ser först ut som om de vore tandläkare eller som om de lade smink på ansiktena de har framför sig. Målningens kanter är mörka och vaga, men vid närmare betraktande ser det också ut som om huvudena saknar kroppar och liknar de unga männen som håller i dem. Från de unga männens ögon till huvudenas ögon går tunna linjer, markeringar av blicklinjer eller överföringar av något slag. Av frisyrer och kläder att döma tycks scenen utspelas någon gång på 1930- eller 1940-talet, vilket är signifikativt för Borremans måleri.
Människorna i Borremans målningar är ofta isolerade från sin bakgrund, sitt sammanhang – utan någon miljö som kan berätta vilka de är och var de hör hemma. En tryckande, obehaglig stämning tycks vila över många scener. Trots den stillhet och koncentration som de utstrålar är de ofta också bisarra och absurda. I The Advantage (Fördelen) (2001) ser vi en man iförd vad som ser ut att vara en tvångströja. Ironiserar titeln över mannens hopplösa situation, eller menar konstnären att mannens begränsade möjligheter verkligen är en fördel? Den svarta humorn är obönhörlig.
Teckningarna och akvarellerna är mer fantastiska, mer fyllda av spekulationer och visioner. Samtidigt som Borremans betraktar dem som självständiga konstverk kan man säga att deras egenskap av teckningar och skisser tematiseras eller förstärks på så sätt att de ofta framstår som idéer och utkast till framtida offentliga utsmyckningar.
Titlar som The Conman, Deception, Trickland, för att nämna några, kretsar kring bedrägeri, sken och verklighet. Särskilt i teckningarna rör vi oss i en värld av modeller och skuggor. Problematiken formulerades redan av Platon, som definierade konst som avbildning (mimesis). En avbild kan aldrig bli identisk med det den avbildar och är alltså aldrig perfekt, utan alltid defekt.
Michaël Borremans
The Advantage (Fördelen), 2001
Collection Caisa & Åke Skeppner
© Felix Tirry/Zeno X Gallery, Antwerp
Några av Borremans målningar och teckningar kan påminna om äldre tiders vetenskapliga samlingar av artefakter, om naturhistoriska museisamlingar eller pedagogiska planschverk. Det kan röra sig om små avsågade björkstammar men också om människor. I dessa uppvisas individer som exempel på något, inte för sitt egenvärde. Slight Modifications (Smärre modifikationer) (2001) är en förteckning över ingrepp som vanställer munnen på olika sätt. Återkommande är en stor skiva som sticker ut ur munnen och diverse munkavlar. Figurerna är groteska, berövade alla möjligheter att tala, äta och dricka. Ordet ”slight”/”smärre” i titeln framstår återigen som en grym ironi. Den vetenskapliga, objektiva inställningen tycks innebära en känslokall likgiltighet inför människors lidande. Teckningarna tar sig ibland formen av kvasivetenskapliga illustrationer av hur vissa ingrepp ska utföras. Det absurt obegripliga och meningslösa i de ofta grymma övningarna kan ses som en kritik av upplysningens didaktiska strävanden. Twenty-three Metaphors (2001) visar en vägg med enorma uppstoppade svalor i vad som ser ut att vara en museisal. Deras förmåga att flyga, ja deras liv, har berövats dem i vetenskapens namn.
Michaël Borremans
Född 1963. Bor och arbetar i Gent.
Separatutställningar i urval
2008
If It Appears in the Desert, Contemporary Fine Arts, Berlin [DE]
2007
Stand By Earth Man, Zach Feuer Gallery, New York, NY [US]
2005
The Performance, The Royal Hibernian Academy, Gallagher Academy, Dublin [IR], Parasol Unit Foundation for Contemporary Art, London [GB]
Michaël Borremans: Hallucination and Reality, The Cleveland Museum of Art, Cleveland [US]
An Unintended Performance, S.M.A.K., Ghent [BE]
2004
Zeichnungen – Drawings – Tekeningen, Museum For Gegenwartskunst, Basel [CH]
Grupputställningar i urval
2006
Of Mice and Men: Berlin Biennale, KW Institute for Contemporary Art, Berlin [DE]
ARS 06, KIASMA Museum of Contemporary Art, Helsingfors/Helsinki [FI]
2005
Drawings from the Modern, 1975–2005, MOMA, New York, NY [US]
2004
Manifesta 5, European Biennale of Contemporary Art, San Sebastian [ES]
Bibliografi i urval
Horse Hunting, David Zwirner, New York, NY, 2006
Henrikke Nielsen, “Lucas Ajemian at Kirkhoff”, Flash Art International no 250, October 2006
Michaël Borremans: The Performance (utst.kat./exh. cat.), Patrick Murphy, Xiba de Weck, Hand Rudolf Reust, Ostfildern: Hatje Cantz Publishers, 2005
Jennifer Higgie, “Enigma Variations”, Frieze, no 89, March 2005
Michaël Borremans: Zeichnungen/Tekeningen/Drawings (utst.kat./exh. cat.), Kunstmuseum Basel – Museum für Gegenwartskunst, Cologne/Köln: Verlag der Buchhandlung Walther König, 2004