Det andra önskemuseet: Alice Neel

Så småningom ville Alice Neel bort från konstnärsgettot och flyttade 1938 till Spanish Harlem i New York där hon porträtterade sina grannar eller tillfälliga bekanta på gatorna. Senare återkom hon till porträtt av personer i konstvärlden, även om hon aldrig övergav sitt intresse för politiska aktivister.

Hennes tidiga måleri var influerat av europeiska konstnärer som Edvard Munch och riktningar som expressionismen och den nya sakligheten. Trots att hennes måleri förändrades och utvecklades under hennes långa karriär var hennes huvudintresse alltid detsamma: människor. Hon beskrev sig som en ”samlare av själar”, men på ett säreget sätt lyckades hon samtidigt, i sättet att porträttera människor och ibland deras miljöer, fånga en tidsanda. Ämnesvalen ställde henne dock under långa perioder utanför avantgardet och den internationella konstscenen.

Motgångar och personliga tragedier till trots slutade hon aldrig att måla. Under 1960- och 70-talen, när det fi gurativa måleriet återigen blev en möjlig väg, kom hon att uppskattas som en föregångare, inte minst genom hennes porträtt av samtidens konstnärliga och intellektuella elit, till exempel poeten Frank O’Hara och konstnären Andy Warhol.

Neel målade aldrig porträtt på beställning, vilket gav henne friheten att måla det hon fann intressant med sina modeller, inte det som skulle smickra dem. Parallellt med hennes psykologiska och humanistiska intresse för människor fanns ett socialt engagemang. Hon var en tid aktiv i Artists Congress och i Public Works of Arts Program samt hade sporadiska kontakter med kommunistpartiet, något som under 1950-talet ledde till att hon blev föremål för utredningar.

Mr. Greene från 1938 är ett relativt tidigt porträtt i Neels karriär. Hans pigga ögon tycks se rakt genom betraktaren och hans småleende är lite frånvarande. Neel målade grannar, vänner och barn under den här tiden. Om en del av dem vet vi ingenting idag. Mr Greene har åtminstone ett namn.

Don Perils and Jonathan tillkom 1982, alltså i slutet av Neels liv. Motivet är ovanligt såtillvida att vi ser en far med sin son. Mor och son är en betydligt vanligare kombination som omedelbart associeras till Madonnabilder. Men som i fl era andra målningar bryter Neel mot stereotypt och konventionellt tänkande. Ett exempel är när hon i en annan målning avbildar en manlig museiintendent som en naken Olympia. I Don Perils and Jonathan är den lille Jonathan märkt av sjukdom. Neel skildrar honom som skör men självklar i Don Perils famn – en framställning som är betecknande för det humanistiska engagemanget i Alice Neels konstnärskap.

Alice Neel född 1900, Meiron Square, Pennsylvania, USA – död 1984.