Tidslager

Är det tiden som passerar eller är det vi själva? Filosofin beskriver tid som ett flöde av förändring, som varken går att hejda eller mäta. Kanske just därför är strävan att göra eget avtryck så stark. Några verk här kan ses som seriella nedslag i personlig tid, akter av besvärjelse. Flera konstnärer i rummet återkommer till bilden som bärare av minnen och traumatisk historia.

Vi lever i det som ibland kallas antropocen eller ”människans tidsålder”, en geologisk period präglad av vår ökande påverkan på klimatet sedan den industriella revolutionen kring år 1800. Många konstnärer omprövar idag synen på människan som alltings måttstock. I det prövandet ryms civilisationskritik och post-apokalyptiska scenarier, men också framtidstro och vilja till radikal förändring.

Adrián Villar Rojas lyfter fram vittrande natur och muterade föremål på ett podium och skildrar museet som ett mausoleum där konstens idéer stelnar till objekt. Verkets monumentala skala utmanar oss rent fysiskt, ger varken tillgång eller överblick. Fotografiska tidsdokument i rummet möter mörka spelvärldar, möjliga framtider. Människan framstår som en tillfällig karaktär i ett långt större skeende eller rentav som ett förflutet kapitel, en spöklik frånvaro.

I rummet ”Tidslager” möter du verk av: Bill Brandt, On Kawara, Klara Lidén, Robert Smithson, Adrián Villar Rojas, Jon Rafman, Vija Celmins, Dayanita Singh, Alex Israel och Britta Marakatt-Labba.

Du hittar rummet i Samlingen på plan 4