Collage och assemblage

Konstnärer gjorde också collage med inspiration från psykoanalysen. Genom att kombinera oväntade föremål eller bilder i surrealistiska eller drömska visioner satte de fantasin och det omedvetna i spel.

Efter andra världskriget närmade sig en ny generation konstnärer dessa arbetsmetoder under termen assemblage. Som material använde de ofta bortkastade eller till synes värdelösa ting. Det blev ett sätt att avvisa konstens hierarkier och anspråk på renhet. Istället förespråkades en “anti-estetik”, där hela vardagen kunde bli föremål för experiment.

Öyvind Fahlströms ”Dr. Schweitzers sista resa” (1964–1966) utgör ett nav i detta rum. I installationen används collagets metod för att konfrontera det eurocentriska tänkandet under tidigt 1900-tal om en sann och upplyst berättelse. Beroende på hur man rör sig runt verket ändras förhållandet mellan dess delar. Installationen har också flyttbara element – det är förberett för att installeras på olika sätt av konstnären. Fahlström kallade det här verket för en ”bildorgel”, i betydelsen att det genererar bilder snarare än att vara en bild.

I vår digitala tid är collagets metodik en så naturlig del av vardagen och konstnärers arbete att vi nästan inte tänker på det. Men flera samtida konstnärer återanvänder det analoga collagets form som metod för att ifrågasätta historiska sanningar och dominerande narrativ.

Du hittar rummet i Samlingen på plan 4