Golgata, 1900

Edvard Munch, Golgata, 1900 © Munch-museet/Munch-Ellingsen Gruppen/BUS 2005. Foto: Munch-museet

Inre kris

I Golgata (1900) sällar sig Edvard Munch till raden av sekelskifteskonstnärer som jämför sin känsla av utanförskap med den korsfäste Kristus. Genom denna subjektiva omtolkning av kristen ikonografi bearbetade Munch konflikten mellan individ och samhälle i en brytningstid då ekonomiska och tekniska förändringar slutligen utmynnade i en social och moralisk nyorientering.

Ett skott i sin egen hand under hösten 1902 avslutar Munchs komplicerade förhållande till flickvännen Tulla Larsen och leder så småningom till hans nervsammanbrott i september 1908. En direkt bearbetning av skottskadan finns i målningen På operationsbordet (1902-03). Men den är inte någon objektiv skildring av det operativa ingreppet. Dramatiken står i ett motsatsförhållande till skadans faktiska omfattning.

I Självporträtt i helvetet (1903) framträder Munch naken, oskyddad och ensam i ett abstrakt färgrum. De expressiva penseldragen och den intensiva färgen skapar infernalisk spänning och frambesvärjer en bild av ett flammande hav.

Genom sitt porträttmåleri hade han vunnit erkännande som konstnär i Tyskland. Under våren 1904 målar han mecenaten Max Linde klädd i knälång rock, promenadkäpp, hatt och handskar. Som en pendang i Självporträtt med penslar (1904) framträder Munch i en likaledes knälång rock – men istället för den förnäme borgarens attribut håller han penslar, målarens insignier, i sin hand.

Mer om utställningen