Ett livfullt måleri

I Självporträtt i inre uppror (1920) möts betraktaren åter av en rastlös Munch. Hans kropp fyller ut nästan hela bildrummet och framställningen för tankarna till Henrik Ibsens John Gabriel Borkman – en annan orolig själ som Munch har identifierat sig med i ett flertal skisser.

Mellan 1919 och 1921 arbetar Edvard Munch med serien Konstnären och hans modell. I konsthistorien är det ofta ett motiv med erotisk laddning. Men det som intresserar Munch är mer den övergripande relationen mellan man och kvinna. Munchs medspelare är hans modell Annie Fjeldbu och platsen för mötet är sängkammaren i hans hem Ekely. I stället för att skildra en erotisk atmosfär undersöker Munch personernas distans till varandra. Mannens och kvinnans längtan efter varandra förblir en utopi. Serien präglas dock av ett livfullt måleri till skillnad från hans tidigare framställningar av förhållandet mellan könen.