Det andra önskemuseet: Judy Chicago

Judy Chicago kommer till Los Angeles i slutet av 1950-talet för att studera måleri och skulptur. 1965 har hon där sin första separatutställning och året efter deltar hon i grupputställningen Primary Structures på Judiska museet i New York. Hon arbetar då i en minimalistisk stil, samtidigt som hon ifrågasätter möjligheterna att påverka och uttrycka sig inom den formalistiska och intellektuella minimalismen.

Ifrågasättandet får bland annat till följd att hon 1970 köper en helsida i konsttidskriften Art- Forum för att annonsera sitt namnbyte från Gerowitz till Chicago. Motiveringen är att ingen ska behöva bära ett namn bestämt genom manlig social dominans. På liknande sätt hade medlemmar av Black Panther-rörelsen förkastat sina familjenamn som de menade bekräftade en nedärvd identitet som slav.

Sina mest ikoniska verk gör Chicago under 1970- och 80-talen. I installationen The Dinner Party (1974–79) har ett ceremoniellt triangulärt bankettbord dukats upp till minne av 1 038 namngivna historiska och mytologiska kvinnor, vars infl ytande förnekats i en manlig historieskrivning. Samtidigt som The Dinner Party blir en vattendelare i den samtida debatten – hyllat av många som ett föregångsverk – blir det kritiserat av såväl den rådande modernistiska konstkritiken som en ny generation poststrukturella feminister. Senare, i The Birth Project (1980– 85), skapar hon tillsammans med 150 kvinnliga textilhantverkare, och med traditionellt sett ”låga” tekniker som applikation och broderi, ett monumentalt verk om barnafödande.

Judy Chicagos Car Hood från 1963–64 är ett centralt verk från den period då hon hade sina första duster med minimalismen. Under den här tiden studerar hon måleri för Billy Al Bengston på UCLA (University of California, Los Angeles). I en fascination för bilen, som Chicago delar med många samtida konstnärer, går hon en kurs i billackering tillsammans med 250 manliga elever.

Intresset resulterar i en motorhuv för en Corvair, lackerad i färger och mönster inspirerade av den sydkaliforniska custom car-kulturen. Samtidigt förebådas här den arketypiska symbolvärld som Chicago senare kommer att utveckla – i det här fallet en vaginal form som genomborras av en fallisk pil över motorhuven. Ett klassiskt manligt attribut med konnotationer till konsumtionssamhälle och subkultur får hos Chicago helt ny laddning som feministisk kultbild och trofé.

Judy Chicago startade 1970 tillsammans med konstnären Miriam Schapiro CalArts Feminist Art Program på universitetet i Fresno – den första feministiskt inriktade konstutbildningen. Chicago och Schapiro organiserade 1972 också den tidiga feministiska utställningen Womanhouse, och året efter grundade Chicago den legendariska kollektivateljén Feminist Studio Workshop i Los Angeles.

Judy Chicago, född 1939, Chicago, USA.