Det andra önskemuseet: Anna Kagan

Malevitj, som hade börjat undervisa där under hösten 1919 på inbjudan av skolans grundare Marc Chagall, omformade skolan till ett suprematistiskt centrum. Vitebsk var något av ett andra Paris under dessa år. I april 1922 lämnade Malevitj dock skolan och staden sedan myndigheterna hade vänt sig mot det ryska avantgardet.

Kagan ingick i gruppen UNOVIS, som Malevitj hade varit med om att bilda. Just Malevitj och hans suprematistiska visioner hade stark inverkan på Kagan. Visionerna hade utvecklats ur futurismens idéer och första gången som Malevitj introducerade suprematismen var i utställningen 0.10. Den sista futuristutställningen, i Petrograd 1915. Utställningen var den abstrakta, icke-föreställande konstens genombrott. Avsikten var, sade Malevitj, att ”befria konsten från den meningslösa tyngden av ting”.

Tillsammans med UNOVIS-gruppen deltog Kagan i utställningar i Vitebsk (1920, 1921), Moskva (1920, 1921, 1922) och Petrograd (1923). Genom suprematismen hade konsten nått en absolut nollpunkt. Eller som Malevitj uttryckte det: ”Med suprematism menar jag den rena känslans supremati i konsten. Ur suprematismens synvinkel är figurativa uttryck i sig ointressanta; det väsentliga är själva känslan, oavsett under vilka förhållanden den framkallats.”

I Kagans Suprematistisk komposition från 1922–23 svävar uppåtsträvande geometriska former i flera plan fritt över varandra i bildrummet mot en vit bakgrund. En röd cirkel ovan till höger sätter en stark färgaccent och balanserar den dynamiska kompositionen tillsammans med de tre överlappande fyrkanterna nederst till vänster.

Kagan fortsatte att måla icke-föreställande och övergick aldrig till socialrealismens doktriner som infördes under Josef Stalins tid. Hon fick dock inte ställa ut i det nya konstnärliga klimatet. Mellan 1928 och 1930 omvandlade hon den suprematistiska abstraktionen till arkitektoniska målningar och under sent 1920- och tidigt 30-tal översatte hon sina abstrakta kompositioner på keramiska bruksföremål. Fram till sin död fortsatte hon också i skymundan att måla. Målningarna innehöll fortfarande abstrakta element, men dessa ställdes nu mot surrealistiskt och symboliskt orienterade fi gurationer av olika slag.

Anna Kagan född 1902, Vitebsk, Vitryssland – död 1974.