Letter to A Refusing Pilot

Akram Zaatari, Letter to A Refusing Pilot (film still), 2013 © Akram Zaatari

26.1 2015

Museet som medium

Historien upprepar sig inte, sade Mark Twain, men det händer att epoker rimmar med varandra. När vi nyligen konfronterade 1920-talets dansmaskiner (mekanisk dans och nytt måleri) med ingenjören Billy Klüvers 9 Evenings – ett av 1960-talskonstens mest legendariska experiment med teknologi och konst – så uppstod ett sådant rim mellan två decennier. Tankar om kollektivt skapande och ny inspiration från maskinernas värld återkommer då och då, och det fortsätter i dagens konst.

Det verkligt spännande med ett stort museum är att man kan koppla ihop samlingen med små och stora utställningar, och andra slags händelser. Ett exempel: utställningen Explosion visade upp måleriet som handling och kopplade ihop Niki de Saint Phalles färgexplosioner med de hos oss mindre kända grupperna ZERO och japanska Gutai. Utställningen fortsatte ut i trädgården med Yoko Ono i träden och frijazz av familjen Cherry i Buckminster Fullers dom, en scen som hela sommaren presenterade performance och musik. Att dessa delar hörde samman i en experimentell konstellation var uppenbart för alla, det behövde inte förklaras.

Vi som leder Moderna Museet försöker curera hela programmet på ett sätt som skapar sådana konstellationer – samklang och konfrontation. Vår ambition är att tänka hela museet som ett medium, inte bara den enstaka utställningen. Ibland är det hela tydligt, kanske övertydligt, som när vi häromåret tömde hela samlingen och i tre steg lät fotografi, film och ljud ta över huset. Men oftast handlar det om mer subtila försök att skapa meningsfulla kedjor av utställningar. Två sådana kedjor tar form under våren. Den ena är Öyvind Fahlström-projektet: en serie presentationer och händelser som kretsar kring teman som kartan, spelet och konflikten, kort sagt de estetiska och politiska zoner som Fahlström återkom till i sitt skrivande och sin konst. Det hela kommer att kulminera i en stor grupputställning.

Den andra kedjan kallar vi för En större värld, och den innefattar en rad utställningar och salar i samlingen. Vi lyfter fram konstnärer som utvidgar vårt traditionella västliga perspektiv. Det har redan börjat i samlingen med viktiga verk av den palestinska konstnären Mona Hatoum och Shozo Shimamoto från Japan, och en sal som presenterar konceptuell konst från flera länder. Det fortsätter snart med en stor presentation av den sydafrikanske fotografen Ernest Cole. Under våren öppnar utställningar av Adrián Villar Rojas från Argentina och Akram Zaatari från Libanon. Sommarens stora utställning Efter Babel, som involverar en grupp konstnärer vars arbeten slår broar mellan skilda språk och kontinenter och visar på översättningens (o)möjligheter, förgrenar sig ut i hela huset. I centrum står ett torn som blir en scen för poesi från hela världen.

Det är med sådana kedjor av händelser som vi vill transformera museet och lyfta in det i en ny tid. Moderna Museet vill vara ett öppet museum i en större värld.

Daniel Birnbaum, Överintendent
Ann-Sofi Noring, Vice museichef

Publicerad 26 januari 2015 · Uppdaterad 19 januari 2017

Nyheter