Det andra önskemuseet: Monica Sjöö

Tyngdpunkten i Sjöös bildspråk låg på kvinnans kropp och på naturen, något som föll utanför den tidigare svenska konsthistorieskrivningen, vars fokus låg på ett mer abstrakt modernistiskt uttryck. Hennes verk kunde också ses som kritik mot det patriarkala samhället. Trots att 1970-talet kunde uppfattas som kvinnofrigörelsens årtionde klarade sig Monica Sjöö precis undan åtal för sin målning God Giving Birth (1968) när den ställdes ut i England 1973. Hennes verk var inte bara politiska utan ansågs också obscena. Idag har de kommit att betraktas som feministiska ikoner. Under sina femtio år som konstnär, författare, filosof och föreläsare deltog Monica Sjöö i många olika sammanhang i Europa och USA.

Monica Sjöö har tillsammans med Barbara Mor skrivit The Ancient Religion of the Great Cosmic Mother of All (1981), som har beskrivits som kvinnopolitisk. Men Sjöös textinlägg är lika mycket ett filosofiskt ställningstagande, då hon betraktar historisk och arkeologisk dokumentation ur ett annat perspektiv och lyfter fram matriarkatskulturer från neolitisk tid. I New Age and Armageddon: The Godess or the Gurus? Towards a Feminist Vision of the Future (1992) ser hon kritiskt på den så kallade New Agerörelsen och dess fokus på destruktiv självförnekelse, ett kännetecken för patriarkala strukturer. Monica Sjöö är en intellektuell betraktare och teoretiker, snarare än en religiös, även om gudinnetron var mycket personlig. Under hela sitt konstnärliga liv kom hon att forska inom arkeologi och gudinnereligioner.

Livmödrar och vulvor, rum och öppningar möter betraktaren som symboler och tecken i en måleriskt mättad bildvärld. Hennes verk är monumentala i sin komposition, med stora volymer och generösa ytor, till exempel i muralmåleriet. I de enkelt utformade gestalter och figurer som befolkar de ordlösa berättelserna finns stråk av ett naivt bilduttryck. Kvinnor, gudinnor, grottor, stensättningar, fåglar, solar och månar varieras och kombineras utifrån samma tematiska grundstruktur: moder–jord.

I Kosmos inom hennes livmoder från 1971 tittar två schematiskt tecknade ögon rakt mot betraktaren i målningens övre del. Pupillerna är tomma hål, men inne i kroppens ovala rundning finns ett allseende öga målat. Från det strålar en ljuskägla ner mot ett klot som omges av ett sfäriskt ljus mot den himmelsblå bakgrunden. Utanför ovalen syns ytterligare två klot som är mörkare skuggade och svävar fritt i en yttre sfär. Svart, grått, blått och vitt formar livmoderns kosmos, likt en motsats till världens kaos. Målningen inspirerades av en grav från yngre stenåldern för ca 10 000 år sedan. Där låg ett barn begravt under ett stenblock. Monica Sjöö gestaltar kvinnan som urmoder och som direkt länk till alltings ursprung.

Monica Sjöö född 1938, Härnösand, Sverige – död 2005.