Transatlantisk pop

Antalet hem med en tv-apparat i USA ökade från en halv procent till över åttio procent under åren 1948 till 1958. Människors vardag fylldes på ett helt nytt sätt av rörliga bilder och reklambudskap. Många av tidens unga konstnärer ansåg att den abstrakta konst som då visades på museer och gallerier inte längre hade med deras upplevelser av världen att göra, och hämtade istället motiv och material ur populärkulturen.

Reklam-och tidningsbilder som utgångspunkt för unga konstnärer

Konstnärer som David Hockney, Judy Chicago och Robert Lichtenstein skapade verk som använde massmediernas och reklamens attityd för att skildra efterkrigstidens livsstilssamhällen. I Elektriska stolen (1967) speglade Andy Warhol de mörkare sidorna av mediesamhället där personliga tragedier som bilolyckor eller död straff slogs upp stort och kändiskulten gjorde läsare till voyeurer vid frukostbordet. Warhol tog ofta reklam-och tidningsbilder som utgångspunkt för sina verk och de screentryckta bilderna kunde upprepas i stora serier.

Repetition och överflöd i efterkrigstidens konsumtionssamhälle

Sturtevant repeterade istället manliga popkonstnärers verk och ifrågasatte därigenom konstnärlig originalitet och upphovsrätt i det samtida bildflödet. För Yayoi Kusama var upprepningen – att låta prickar och utväxter ta över verk efter verk – en metod för att hantera de aversioner hon upplevde inför det överflöd som utmärkte efterkrigstidens konsumtionssamhälle.

Moderna Museet visade amerikansk popkonst redan på 60-talet

Under Pontus Hulténs tid som museichef blev Moderna Museet visningsplats för många av de amerikanska popkonstnärerna. Omtalade utställningar som ”4 amerikanare” (1962) och ”Amerikansk popkonst: 106 former av kärlek och förtvivlan” (1964) fick stor betydelse för en generation svenska konstnärer som sedan gjorde popkonsten till sin egen. De delade popens upptagenhet vid serietidningar och skyltfönster och introducerade bilder och objekt från vardagen för att skapa en uttalat politisk konst som konfronterade det svenska folkhemmet.

Curator: Jo Widoff