20.11 2021
Tack för allt!
Min djupare relation, om man kan uttrycka det så, med Moderna Museet och MMV började 2002 med en resa till Documenta 11 i Kassel. Lars Nittve hade året innan installerat sig som överintendent på museet och nu bar det iväg till Kassel på konstäventyr med Moderna Museets Vänner. Kassel är annars inte direkt en charmig stad men nu var det helt fantastiskt att vandra runt där. Staden låter hängivet konsten att helt breda ut sig på ett kompromisslöst men ändå på ett inbjudande och öppet sätt. Innan resan minns jag att jag undrade: Skulle jag kunna tillgodogöra mig konsten? Skulle jag förstå? Men tillsammans med både kunnig, pedagogisk och rolig guidning blev jag var helt betagen. Fortfarande ser jag bilden av Yinka Shonibares stora och helt underbart märkliga installation med referenser till 1800-talets ”Grand Tour” framför mig. Ett litet kuriosum: Jag hade ombetts delge en lite reseberättelse i väntidningen. Vilket jag också gjorde.
2010 virvlar Daniel Birnbaum in som överintendent och börjar med en total omhängning av samlingen. Bara med fotografi! Vilket annat museum kan göra det? Vi har en samling i världsklass och då har man möjlighet att göra just en sådan här genomgripande hängning. Jag har sagt det många gånger förut – samlingen är viktig för en institution, men absolut inget självspelande piano. Det krävs underhåll och omsorg som kostar både tid och pengar. Samlingen ger oss både historien och samtidigt framtiden med möjligheter till många olika berättelser utifrån olika historiska utgångspunkter. Det är bland annat därför det är så underbart att vara med i MMV. Genom våra donationer av verk till samlingen kan museet fortsätta att bygga både framtid och historia. Ett fantastiskt sätt att förena nytta med nöje, eller hur.
Jag kommer att tänka på Hilma af Klint och vad vi fick vara med om under det senaste årtiondet. Från utställningen på Moderna Museet i Stockholm 2013 till förra sommarens utställning på museet i Malmö, med allt det djupgående förarbete som gjordes inför båda utställningarna. Och däremellan en internationell konsttsumani som nu innebär att den internationella konsthistorien måste justeras. Vi fick i nutid upplev ett kraftfullt konstnärskap med en fascinerande livsberättelse och med helt makalösa målningar. Starkt när historia och samtid flätar in i varandra.
Jag brukar inte skrika mig hes för stora institutioner i samhället men för Moderna Museet ger jag full hals. Det är en viktig plats i Sverige. Det är ett av de mest betydelsefulla museerna i Europa och faktiskt även i världen. Museet är centralpunkten i det svenska konstlivet och som sådant sätter det snurr på inte bara konsten utan också andra viktiga samhällsföreteelser. Opolitiskt statement: Du som läser detta och inte är medlem. Gå med i Moderna Museets Vänner! Visa att du tror på konsten roll i samhället.
Det är oundvikligt att inte skriva om pandemin som helt förändrade våra liv. I stort sett över en natt. Under den här tiden insåg jag hur mycket jag saknade både konsten och museet. Ja, vad konsten faktiskt betyder för mig. Att ta en snabb sväng ut till museet, gå en tur i samlingarna, eller kanske ta en lite längre koll på någon tillfällig utställning och därefter äta lunch eller ta en kaffe och snacka lite. Att se andra människor interagera med konsten. Jag funkar som bäst när jag får den där kicken och hjärnan sätter i gång. Jag älskar känslan av att bli berörd på djupet och samtidigt få en massa ny energi.
Pandemin gav också en tuff start för Gitte Ørskou som ny överintendent för drygt två år sedan. Hon blev som ni vet tvungen att stänga museet under lång tid. Men jag kan försäkra att det även under pandemin jobbades det flitig både hemifrån och på museet. De större utställningarna kräver år av förberedelser. Som den magnifika Giacomettiutställningen förra hösten som var öppen några veckor och sedan stängd och därefter tidsbokning. Det var i och för sig en speciell och lite lyxig känsla att se utställningen tillsammans med bara några få andra människor. Men samtidig känns det så sorgligt att denna enastående utställning i världsklass inte fick mötas av en större publik.
Lynette Yiadom-Boakyes målningar hade jag inte sett så många av förrän hennes utställning i somras. Vilket måleri! Vilken värme och enastående närvaro det finns i hennes målningar. Det kändes som man hade setts någonstans tidigare när jag gick omkring i utställningsrummen och mötte hennes porträtt. När jag såg utställningen en sista gång helgen innan den stängde, var det nästan lite sorgset. Jag gick där och tittade på alla underbara målningarna och människorna och samtidigt inte veta när vi skulle ses igen.
Nu lämnar jag med varm hand över ordförandeklubban till Per-Anders Ovin. Jag har känt Per-Anders i många år. För sådär 25 år sedan var jag hemma hos Per-Anders på middag och i familjens matsal satt jag omgiven av flera stora magnifika fotoverk bland annat av Andreas Gursky. Jag visste väl inte ens vem Andreas Gursky var då. Jag blev helt golvad och maten var kanon! PA har ett otroligt skickligt öga för konst och är som sagt också en utmärkt kock. Så det här ska med all säkerhet gå bra. Skämt åsido. PA har naturligtvis en massa andra kvalifikationer och erfarenheter som gör honom till en bra ordförande.
Avslutningsvis vill jag tacka alla er underbara medlemmar för allt ert stöd och engagemang under åren. Stort tack också till alla volontärer som gett av er tid, begåvade styrelsemedlemmar och kollegor på både Moderna Museet och MMV. Jag vet att både Moderna Museet och MMV står väl rustade inför framtiden.
Jag är en total konstnörd som älskar museet. Vi kommer med all säkerhet ses framöver också. Med det sagt:
Tack och ses snart!
Lena Josefsson, nyligen avgående ordförande för Moderna Museets Vänner
Publicerad 20 november 2021 · Uppdaterad 17 januari 2022