Det andra önskemuseet: Louise Bourgeois

Louise Bourgeois första separatutställning hade hon 1945 på Bertha Schaefer Gallery och 1949 visade hon på Peridot Gallery för första gången skulpturer.

Det var en strävan mot abstrakta uttryck som dominerade konstscenen i New York under 1940- och 50-talen. Bourgeois var inget undantag. Men hon sökte också inspiration från surrealismen, i synnerhet automatismen, och utvecklade också en personlig ikonografi härledd ur hennes uppväxt i Frankrike. Allt efter hand ledde detta till ett symboliskt bildspråk med betoning på intima och sexuella referenser.

Det är svårt att konsthistoriskt kategorisera Bourgeois konstnärskap. Hennes bildspråk är djupt personligt och vägrar att infångas i övergripande estetiska hägn. När hon övergav måleriet för skulpturen i slutet av 1940-talet intresserade hon sig tidigt för träets möjligheter och skapade totemliknande skulpturer som påminde om vävskyttlar. Samtidigt lade hon in symboliska innebörder i dem. Skulpturerna gestaltade relationer av olika slag – inom och till hennes egen familj, vänner och bekanta.

Pillar från 1949 är ett av de tidigaste exemplen på en sådan symbolisk skulptur. Bäst kan den beskrivas som ett sinnestillstånd. Hon var vid den här tiden trångbodd med man och tre barn i centrala New York, men huset hade en stor takterrass där hon kunde arbeta med sina skulpturer. Tillståndet att befi nna sig på den stora terrassen i motsats till den trångbodda bostaden överfördes på skulpturerna. Enligt henne själv uttryckte de ”kraften som behövs för att utforska ditt eget öde och din egen situation …”

Fram till 1970-talet arbetar hon nästan genomgående med liknande egenartade koniska former. På ett självklart sätt gestaltar de tunna, människohöga skulpturerna närvaro. Det abstrakta formspråket betonar gest och hållning och på så sätt laddas de också med olika symboliska innebörder, alltifrån studier av molnformationers påverkan på våra sinnen till komplicerade falliska associationer.

Louise Bourgeois uppmärksammades av en bredare allmänhet under 1990-talet genom en bildvärld kring spindeln och beteendet att väva nät som paradoxalt nog var både monumental och intim. Återigen står familjerelationer i centrum, i synnerhet av en dominerande fadersfigurs närvaro och påverkan. Men i överförd betydelse lyckades hon också gestalta ett kollektivt medvetande om hur synligt och osynligt nätverkande påverkar livet och samhället i stort.

Louise Bourgeois, född 1911, Paris, Frankrike – död 2010