Det andra önskemuseet: Carolee Schneemann

I Eye Body: 36 Transformative Actions (1963) är Schneemann fotograferad i en skulptur som både är just assemblage och rörligt verk. Hennes nakna kropp är bemålad och ter sig som en del av verket.

Schneemann framstår som både subjekt och objekt, konstnär och verk:

Jag ville att min fysiska kropp skulle bli ett med verket, ett integrerat material – ytterligare en dimension av konstruktionen … Jag är både bildskapare och bild. Kroppen må vara erotisk, sexuell, åtrådd, kättjefull, men den är också offrad: märkt, täckt med penseldrag och uttryck som uppfunnits av min kreativa kvinnliga vilja.

Mest banbrytande är Schneemanns performanceverk, vilka emanerade från hennes intresse för måleri som handling. Kroppen var tidigt viktig för henne, både som ett konstnärligt medium och som ett ämne. Det gällde också kvinnans rätt till sin egen sexualitet. Schneemann blev kontroversiell, inte bara i konservativa kretsar, utan även bland radikala feminister. Verken kritiserades för att vara för mycket självbiografi ska, för mycket lustfyllda, för mycket heterosexuella …

Schneemann lade också stor vikt vid rituella och religiösa upplevelser, i synnerhet förhistoriska kulturer, riter och symboler. Hennes genombrott kom med performanceverket Meat Joy. Det framfördes första gången i maj 1964 på Festival de la Libre Expression i Paris, sedan i London och sist vid tre tillfällen i november 1964 på Judson Memorial Church i New York. Verket var både happening och dans. Schneemann har själv beskrivit det just som en erotisk rit, med kroppar, kött och fiskar som material, ackompanjerat av popmusik, gatuljud och lästa texter. Det var omväxlande extatiskt, sinnligt, komiskt, motbjudande och frånstötande.

Performanceverket Interior Scroll framfördes vid två tillfällen, första gången i augusti 1975 i utställningen Woman Here & Now, East Hampton, Long Island, och i september 1977 i samband med Telluride Film Festival, Colorado. Under föreställningen drog hon en textremsa ur sin vagina samtidigt som hon läste från remsan. Texten var ett utdrag av en monolog ur hennes fi lm Kitch’s Last Meal (1973–78).

Dokumentationen av Interior Scroll består av svartvita fotografi er samt ett objekt – pappersremsan med text. Schneemann har beskrivit denna performance som en meditation över ”den vaginala arkitekturen”. Tolkningar av verket har också betonat att textremsan går genom konstnärens kropp som en film genom en projektor och att hennes talade ord ersätter projektionen. En bild av språkets födelse.

Carolee Schneemann född 1939, Fox Chase, Pennsylvania, USA