Post-Partum Document

Mary Kelly, Post-Partum Document: Documentation V, Classified Specimens, Proportional Diagrams, Statistical Tables, Research and Index, 1977 © Mary Kelly

9.11 2010

Det andra önskemuseet: Mary Kelly

Mary Kelly har med sin sammansmältning av samtida teori och psykoanalys bidragit till att göra feminismen till en kärnfråga inom den postmoderna kritiken. I hennes installationer undersöks förhållandet mellan individ, språk och kulturella koder, mellan mor och barn, och mellan nutid och minnet av en dåtid.

Kelly studerade konst i Florens under 1960- talet, vistades sedan i Beirut några år och fl yttade 1968 till London. Under 1970-talet arbetade hon parallellt med ett fl ertal verk: Post- Partum Document, Nightcleaners (tillsammans med Berwick Street Film Collective) och Women and Work (tillsammans med Margaret Harrison och Kay Hunt). Alla tre projekten problematiserar könsfördelningen av arbete inom privatsfär och industri, och har kommit att få en mycket stor betydelse för en yngre generation konstnärer.

Projektet Post-Partum Document inleddes 1973 och utvecklades till en sex år lång process. Den femte delen Post-Partum Document: Documentation V (Classifi ed Specimens, Proportional Diagrams, Statistical Tables, Research and Index) från 1977 köptes in till Moderna Museets samling inom projektet Det andra önskemuseet.

Det banbrytande verket Post-Partum Document består av 139 delar som är uppdelade i sex sektioner. Genom att dokumentera hur ett barn – konstnärens son – gradvis erövrar språket belyser Mary Kelly hur socialiseringsprocessen påverkar såväl mor som barn under de första levnadsåren. Konstnären undersöker allt från barnbajs till den psykosociala dynamiken på förskolan, och närmar sig målet för studien med en vetenskapsmans noggrannhet med hjälp av diagram, anteckningar, språkanalys och en rad olika klassifi ceringssystem. Berättarperspektivet pendlar mellan barnets röst, mamman och den analyserande observatören, och bildar ett intrikat dokument av personlig refl ektion och analys.

Vid en första anblick liknar detta många av 1970-talets konceptuellt orienterade verk, men serien innehåller ett berättande element som blir allt starkare under det att arbetet växer fram. Mary Kelly undviker medvetet att avbilda kroppen figurativt och gestaltar istället dess psykologiska effekt genom att mana fram en viss röst. Konstnären har själv beskrivit det som att spåra skillnaderna mellan ”min levda erfarenhet som mamma och min analys av erfarenheterna”.

Med såväl humor som kritisk och analytisk skärpa parodierar Kelly den högstämda konceptkonsttraditionen, samtidigt som hon beskriver hur hennes son långsamt tillägnar sig ett språk och blir ett eget subjekt. När sonen har lärt sig att skriva sitt eget namn bestämmer sig konstnären för att avsluta projektet.

Mary Kelly född 1941, Fort Dodge, Iowa, USA

Publicerad 9 november 2010 · Uppdaterad 15 februari 2016

Nyheter