Camilla Carlsson, Med längtan i bagaget, 2001–2002 © Camilla Carlsson. Objekt, blandteknik, broderi, återanvända kläder, resväska. 55x60x55 cm. Foto: John Håkansson

Camilla Carlsson

Camilla Carlsson arbetar konstnärligt både i och utanför de traditionella konstrummen. Under 2005 driver hon vid ett antal arbetsplatser inom Barn- och Utbildningsförvaltningen i Nynäshamns kommun ett projekt som hon kallar ”Vem vattnar blommorna?”. Basen för projektet utgörs av arbetsplatsernas krukväxter.

Initialt tog Carlsson med sig en krukväxt till en utvald arbetsplats. Från densamma tog hon med sig en annan krukväxt och lämnade den vidare till en andra arbetsplats, och så vidare i ett slags stafett. Verket är betecknande för Carlssons konstnärskap där den konstnärliga processen är viktigare än slutresultatet. ”Vem vattnar blommorna?” har en relationell sida och det är inte bara Carlsson som driver projektet, utan mycket hänger på de anställdas engagemang. Det konstnärliga projektet är under processens gång under oavbruten förändring.

Växter och grönska är något som återvänder i Carlssons konstnärskap. I projektet Grön gardin använde hon sig av plastpåsar och andra konstruerade material för att tillverka gardiner delvis uppbyggda som lövverk. Carlsson arbetar i många olika slags material och tekniker. Hon har även presenterat rumsliga installationer, och baserat konstverk på fotografi. Hennes frågeställningar berör områden som bland annat hem och identitet, och teman som natur och kultur.

Några frågor…

Vad driver dig som konstnär?

Ja, det är olika, och hur jag formulerar det förändras med tiden. Processen har blivit allt viktigare. Ett arbete kan börja med att jag iakttar något i min vardag, i min omgivning, som jag blir intresserad av. Sedan följer en research, vilken oftast består av ett insamlande av bilder, fotograferande och texter – allt möjligt. Parallellt brukar jag utgå från materiel i min vardag och försöka återanvända dessa i någon form, till exempel gamla kläder, plastpåsar etcera. Själva hantverket i ateljén är också viktigt och det brukar sluta med att jag gestaltar något tidsödande, som att klippa tusentals löv av plastpåsar… Ett arbete tar således lång tid, från idé, insamlande, formulerande, till gestaltning, till slutlig presentation.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är ett intresse: Att det som driver mig är att jag hittar ett fenomen, ett ämne att fördjupa mig i, på ett eget vis, ur min vardag eller omgivning: Och det finns mycket vardag i livet! Hem och identitet, natur och kultur är andra begrepp som jag använt för att beskriva mina intresseområden.

Nämn en konstnär från konsthistorien som du tycker har relevans idag och varför.

Jag vill nog snarare nämna ett verk, Merzbau av Kurt Schwitters från 1930-talet i Hannover. Det är ett verk som inte längre finns bevarat, annat än som en rekonstruktion och som fotografier. Merzbau tycks betydelsefullt i sin förlängning, just för hur det påverkat andra konstnärer som jag i sin tur intresserat mig för. Kurt Schwitters byggde i sin bostad, från golv till tak med olika material, och omvandlade sin omgivning till… ja, idag skulle vi kalla det en installation. Bland andra Einar Hylander och Gregor Schneider har influerats av Merzbau. Återigen kopplingen mellan hem och identitet, hur man påverkar och påverkas av sin omgivning…

Vilket var det dominerande samtalsämnet, diskussionen under din utbildning?

Jag vet inte. På konsthögskolan i Malmö bygger undervisningen mycket på individuellt arbete i ateljén, och jag tyckte inte att det fanns så många diskussioner, i allafall inte i stora grupper. Diskussioner med lärare utgick ofta från just det egna arbetet. På sätt och vis tycks mig utbildningstiden som en sluten miljö, trots alla internationella gästlärare som besökte skolan. I efterhand hade jag själv önskat mig fler diskussioner som anknyter till verkligheten efter utbildningen, inte bara kring ekonomi och juridik. Å andra sidan bllir svaret annorlunda beroende på vilken före detta student man frågar, plus att utbildingen förändras med tiden.

Berätta något om ditt verk som du visar på Moderna Museet. Berätta precis vad du vill om det.

Mitt arbete utgår från resande, eller snarare längtan efter att resa. Det är turistens tillfälliga resa iväg från vardagen, som förutsätter ett hem att återvända till. Till gestaltningen har jag använt resväskan som form, och arrangerat fiktivta landskap med hjälp av kläder och broderi. Resväskorna vid namn Med längtan i bagaget och Resa från vardagen visar två olika resmål; solsemester respektive vintersemester. Som en del i sammanhanget presenteras Hälsningar från platser jag aldrig besökt, en samling turistvykort arrangerade på väggen.

Camilla Carlsson Foto: John Håkansson

Camilla Carlsson

Född 1971 i Linköping. Bor och arbetar i Stockholm.

Utbildning

2003
”Bostaden. Arkitekturens sociala landskap”, 40p, Kungl. Konsthögskolan avdelning Arkitektur, Stockholm

2001
Konsthögskolan i Malmö, Malmö

Separatutställningar i urval

2004
Galleri Leena Kuumola, Helsingfors [FI]

2004
Skånes Konstförening, Malmö

2003
Sauna, Bastugatan 1, Stockholm

Grupputställningar i urval

2006
Omgivningar, med/with John Håkansson, Passagen, Linköpings konsthall, Linköping

2005
Äga:rum, Galleri Elverket, Ekenäs [FI]

2005
Sisu, Gallerie des Landkreises, Kunstverein Rügen, Putbus [DE]

Bibliografi i urval

Maria Hirvi och/and Gun Holmström, äga:rum oma:tila take:place (utst.kat.), www.proartibus.fi, 2005.

“Check in the world is yours”, Joanna Sandell och Helena Scragg (red.), Scandinavian Sparks, 2004.

Anna Orrghen, ”Befriande trance på IASPIS, tre aktuella utställningar. Camilla Carlsson ’på väggen’”, Svenska Dagbladet, 2003-11-22.

Mer om utställningen