Group 2

Matti Kallioinen, Närheten av det otillgängliga, 2004 Videoinstallation. Courtesy the artist & Milliken.

Matti Kallioinen

Matti Kallioinens konst har något lätt absurt över sig. En figur som gått igen i flera av hans performanceverk är Junior, en bisarr varelse som lånat sin skapares drag. Ofta är kroppen, armarna och benen väl dolda under golvet så att huvudet ensamt får stå för framförandet i samspel med besökarna.

Junior dyker upp i diverse sammanhang där han ofta tilldelats mycket barnsliga och naiva uppdrag. Dessa framföranden äger aldrig rum utan den tillhörande scenbilden, som stundtals byggs upp med hjälp av video, ljus, ljud, kartong och musik, sinnrikt kombinerade i en inramning som leder tanken till ett kuriosakabinett.

År 2002 gjorde Kallioinen även en CD med elektroniska poplåtar, Koncentrerad saft, och från denna har han på olika konst- och musikevenemang framfört låtar på scen tillsammans med familjemedlemmar. Kallioinen är en minst sagt lekfull konstnär som jonglerar med våra föreställningar om fiktion och verklighet på ett sätt som trotsar gränsen mellan konst och buskis, mellan högt och lågt och mellan konsten och den ohämmade leken.

Några frågor…

Vad driver dig som konstnär?

De vanliga mänskliga drivkrafterna. Alltså inget särskilt som man behöver känna till för att uppleva min konst.

Nämn en konstnär från konsthistorien som du tycker har relevans idag och varför.

John Waters. Hans filmer är lite som drömmar: deras inre logik går inte att applicera på världen utanför filmen, ändå engagerar de en starkt. När man på så vis pressar fiktionen bortåt bildas det ny färsk tankeverklighet innanför den, det är en skön känsla, säkert nyttig också.

Vilket var det dominerande samtalsämnet, diskussionen under din utbildning? Med lärare och mellan elever.

Samtalsämnena kom och gick i takt med rådande trender, men nästan alltid baserades argumentationen i grunden på den postmoderna klyschan ”naturen är en kulturell konstruktion”. Men om det var sant skulle jorden fortfarande vara platt! Man fick ofta höra att det ”inte finns någon absolut verklighet” eller ”finns många verkligheter” (vilket i praktiken blir samma sak). Men det kan bara finnas en verklighet och en sanning, vad är det annars vi diskuterar?

Berätta något om ditt verk som du visar på Moderna Museet. Berätta precis vad du vill om det.*

Det handlar om relationen mellan fiktion och verklighet. Jag tror att fiktion är en spinoff på samma neurala återkopplingssystem som genererar medvetandet, man kan inte ha det ena utan det andra.

Men verket är ingen regelrätt beskrivning av tankemodellen, det pratar in i den och lyssnar på sitt eget eko därinne.

Visuellt påminner det lite om ett spöktåg… min önskedröm vore att någon gång få hitta på ett helt nöjesfält.

Matti Kallioinen

Född 1974 i Uppsala. Bor och arbetar i Stockholm.

Utbildning

1995–2000
Konstfack, Stockholm

Separatutställningar i urval

2004
The Story about Grandpa, The Bed, Beijing [CN]

2004
Riddarna af Kallioinia, Moderna Museet, Stockholm

2002
Koncentrerad saft, Sparwasser HQ, Berlin [DE]

Grupputställningar i urval

2005
With us Against Reality, or Against us, Willy Wonka Inc, Oslo [NO]

2003
ROHTO, Manege, Sankt Petersburg [RU]

2002
Small Brother, National Gallery of Albania, Tirana [AL]

Bibliografi i urval

Geist, # 7/2005. Mars, # 2. Black Box, # 1.

Mer om utställningen