Group 2

Andreas Eriksson, Peripeti, 2004 © Andreas Eriksson/BUS 2006. Courtesy Galleri Magnus Åklundh. Målade och glaserade stengodsskulpturer ca 70 st. Installationsbild från utställningen Peripeti Galleri Magnus Åklundh, 2004. Foto: Lars Owesson.

Andreas Eriksson

Det finns en lust och en omedelbarhet i Andreas Erikssons målningar och objekt. I vissa fall är det manifesterat i ett vilt och expressivt uttryck. I andra fall i en lugn skörhet och poetisk metaforik. Peripeti tillhör den senare kategorin. Titeln är en term hämtad ur teorin om den grekiska tragedin och markerar en hastig vändpunkt där förutsättningarna för en berättelse i grunden förändras.

Verket består av ett stort antal porslinsavgjutningar av olika ljuskällor – kandelabrar, enskilda stearinljus och någon ficklampa. I viss mening är ljuset ett moment i hela hans konstnärskap, inte minst i målningarna. Det är också en förutsättning för vår perception. Men objekten i Peripeti är dysfunktionella och fullkomligt hopplösa i sina ambitioner att illuminera, något som ger dem en radikal vändning och närmast mänskliga kvaliteter.

Peripeti, i likhet med alla Erikssons verk, befinner sig någonstans mellan måleri och skulptur. Han refererar stundtals själv till sina målningar som skulpturer och till sina objekt som måleri. Och det är lätt att förstå vad han menar: trots att han rör sig mellan olika tekniker utgör materialitet, form, modellerande och sensualitet ett tydligt nav. Hans målning Vars namn är skrivet i färg är till exempel inte bara ett porträtt av honom själv som konstnär och en flirt med det självsäkra bildspråket i Willem De Koonings målning Vars namn är skrivet i vatten. Det är också ett exempel på att oljefärg är ett material med oändliga möjligheter, ur vilket bilder uppstår.

Några frågor…

Vad driver dig som konstnär?

Tillfredställelsen av att bygga och bygga upp något som känns.

Nämn en konstnär från konsthistorien som du tycker har relevans idag och varför.

Jag tycker det är svårt att nämna en konstnär men tänker gärna på enskilda verk. Munchs sena målningar från Ekely är så fina i sin avdramatisering av måleriakten. Barnett Newman hade ju ett liknande förhållningssätt och Günter Förg är väl den nutida konstnär som förvaltat detta bäst. (Om man bortser från blymålningarna som ju är bra på ett annat sätt). Varför jag upplever en sådan relevans inför detta osentimentala förhållningssätt i måleriets praktik är för mig oklart, kanske jag bara vill ha en paus från mig själv.

Vilket var det dominerande samtalsämnet, diskussionen under din utbildning? Med lärare och mellan elever.

Kan inte minnas ett specifikt samtalsämne men tror nog att diskussionen ofta var på en ganska formell nivå. Bland oss elever var det väldigt mycket Baertling ett tag. Jacob Dahlgren anordnade till och med Baertling party. För mig var Baertlings egensinniga förmåga att bygga upp en helt egen värld djupt imponerande. Idag tycker jag att Barbro Östhlin gör något liknande men på ett intressantare sätt.

Berätta något om ditt verk som du visar på Moderna Museet. Berätta precis vad du vill om det.

Målningen ”Vars namn är skrivet i färg” gjorde jag som elev på Mejan 1996. Jag var då helt förblindad av De Koonings målning ”Vars namn är skrivet i vatten” från 1975. Så fort jag försökte måla något så blev det bleka kopior av denna målning. Efter en tid blev jag ganska desperat efter en önskan om en egen röst och ristade således in mitt namn i ett av dessa misslyckanden. Detta har kommit att bli en viktig målning för mig. Ljusstaksskulpturerna ”Peripeti” kommer av den extrema livssituation jag befinner mig i som elöverkänslig. Det första som folk brukar lägga märke till i mitt hem är just alla ljusstakar. Det är väl det som ständigt skiljer mitt hem från andras. Förhoppningsvis kan man som betraktare identifiera sig med skulpturerna utan att känna till min situation.

Andreas Eriksson

Född 1975 i Lidköping. Bor och arbetar i Medelplana [Kinnekulle].

Utbildning

1993–1998
Kungl. Konsthögskolan, Stockholm

Separatutställningar i urval

2005
Peripeti, Galleri Flach, Stockholm

2001
75 X 60, Galleri Magnus Åklundh, Malmö

2000
Galleri Stefan Andersson, Umeå

Grupputställningar i urval

2003
Contemporary Art From Sweden, E.C.B. Frankfurt och Berlin [DE]

2002
Urgent Painting, Musée d’Art Moderne de la Ville, Paris [FR]

2002
Stop for a moment painting as a place to be, Gävle Konstcentrum, Gävle

Bibliografi i urval

Timothy Elliot, Peripeti, Blå himmel förlag 2005.

Daniel Birnbaum, 360, Blå himmel förlag 2004.

Björn Springfeldt, En andra gång, Blå himmel förlag 2003.

Mer om utställningen