Jan Håfström

I den dialogbok som Håfström 1994 gav ut tillsammans med Ulf Linde, Clinch, gör Linde ett drastiskt utspel där han, i den dubbla rollen som åklagare och försvarsadvokat, sammanfattar Håfströms undflyende konstnärskap. Håfström har alltid vänt kappan efter vinden. Men det viktiga har inte varit hur vindarna blåst – utan det tyg som kappan är gjort av! Detta tyg har alltid burit en omisskännlig Håfströmsk prägel erkänner Linde.

En kombination av självbiografisk underton och ett utpräglat sinne för tidsandan utgör det tyg som Linde refererar till. På senare tid har han blivit uppmärksammad för ett nytt figurativt måleri där Walker, seriefiguren Fantomens alter ego, spelar en framträdande roll. Walker är en kritisk beskrivning av dagens mansroll – ensam och tigande. Samtidigt är han en närgången betraktare som genom sitt avstånd till samhället kan se dess brister. I båda dessa egenskaper är han kopplad till Håfström själv. En utveckling som startade mycket tidigt i Håfströms fall och som hans barnteckningar kan vittna om.

Några frågor…

Vad driver dig som konstnär?

Tvånget att hålla samman min privata person, min sociala identitet, genom att göra denna person ”allmän”, mera genomskinlig. Ett slags ”modell”. Enkel och tydlig – som WALKER.

Nämn en konstnär från konsthistorien som du tycker har relevans idag och framåt.

Just nu har jag lust att peka på den amerikanske målaren Philip Guston,död 1980, vars utveckling intresserar mig. Från ett etablerat abstrakt måleri började han göra bilder inspirerade av serier, Crumb bl.andra.I dessa nya målningar har han formulerat ett djupt engagemang i den utslagna och marginaliserade människan.

Vilket var det dominerande samtalsämnet, diskussionen under din utbildning? Med lärare och mellan elever.

Jag lämnade Konsthögskolan 1968 utan att ha haft några minnesvärda samtal med varken elever eller lärare.Det enda som hände på den där tiden (eventuellt några år senare) var väl Ulf Lindes föreläsningar. Om alkemi till exempel.

Berätta något om ditt verk som du visar på Moderna Museet. Berätta precis vad du vill om det.

”Den eviga återkomsten” är ett verk i många delar som kan se mycket skiftande ut beroende på plats och väggutrymme. Hur detta gigantiska puzzle skall se ut på Moderna vet jag ännu inte. Ett stort antal barnteckningar skall dessutom integreras i puzzlet.Två världar som tidigare hållits skilda åt skall jämkas ihop på samma yta, ca 5 ggr 12 meter. Rörligheten är viktig. Känslan att betraktaren deltar, ser olika möligheter att manipulera bitarna i olika riktningar. Det är en mycket fysisk berättelse kan man säga, en barnslig lek. Den enda tydliga referensen jag har är sandlådan i söndagsskolan. Det var på 1940-talet. Lärarna i söndagsskolan hade en sandlåda där de flyttade utsågade tråfigurer för att levandegöra de bibliska berättelserna. Palmer,kameler,barmhärtga samariter , romerska soldaterflyttas runt i sanden och skapade en obeskrivligt suggestiv teater.

Jan Håfström

Född 1937 i Stockholm. Bor och arbetar i Stockholm och på Gotland.

Utbildning

1963–1968
Kungl. Konsthögskolan, Stockholm

Separatutställningar i urval

2003
Den eviga återkomsten, BAC, Visby

2002
Nattens industri, Dunkers Kulturhus, Helsingborg

2000
Walker, Färgfabriken, Stockholm

Grupputställningar i urval

2003
From Murakami to Rauschenberg, Museo Correr, Venedig [IT]

2003
Against all evens, Göteborgs Internationella Konstbiennal, Göteborg

1990
Nordic Pavilion, at the 44th Venice Biennale, Venedig [IT]

Bibliografi i urval

Martin Sundberg, Tillvaratagna effekter, (utst.kat.), Makadam, 2005.

Katarina Frostenson/Lars Nittve, Jan Håfström (utst.kat.), Rooseum, Malmö, 1994.

Doglas Feuk, Måla sitt liv, (utst.kat.), Kalejdoskop, 1989.